Långfredag

När jag flyttade till Irland blev jag lite förvåndad att Långfredagen inte är en allmän helgdag här, även om många arbetsplatser är stängda. Irland är ju i allmänhet ett mer religiöst land än t.ex Sverige. Men här gör man oftast skillnad på holy days, religiösa högtidsdagar, som brukar vara vanliga arbetsdagar och public holidays, allmäna helgdagar, då de flesta har ledigt. Även om Katolska kyrkan har haft stort inflytande här så är det ju inte en statskyrka. Det är bara juldagen och påskmåndagen som egentligen är både public holidays och holy days.
Det som är speciellt med Långfredagen är att det är förbjudet enligt lag att sälja alkohol. Alla pubar och off licences, vin- och spritbutiker, är stängda och i mataffärerna täcks hyllorna med alkohol över. Det är bara hotell som kan servera alkoholhaltiga drycker till sina incheckade gäster. Jag antar att det kryphålet beror på att hotellet anses vara gästens residens/hem och det är ju inte olagligt att dricka i sitt eget hem.

Dromoland Castle

Dromoland Castle byggdes på 1500-talet och ligger strax utanför byn Newmarket-on-Fergus, norr om Limerick. Det är numera ett exklusivt 5-stjärnigt hotell där filmstjärnor, presidenter och dignitärer övernattar när de besöker regionen. Människor som är riktigt betydelsefulla får bo hos mig och nöja sig med att promenera runt slottet och ägorna och mata änderna.

Budget

Idag ska Irlands finansminister presentera landets budget. En budget alla fasar för.
De senaste 10-15 åren, fram till ungefär ett år sedan, har Irlands ekonomi blomstrat. Utländska investerare lockades under 90-talet hit med väldigt låga företagsskatter och välutbildad, billig arbetskraft. Landet gick snabbt ifrån att ha varit ett av Europas fattigaste, med hög arbetslöshet och emigration, till ett av de förmögnaste länderna med minimal arbetslöshet, höga löner och låga skatter. Många blev väldigt rika väldigt fort.
De senaste årens budgetar har folk sett fram emot: "Hur många procent kommer skatten sänkas?" "Hur mycket höjs barnbidraget?"
Nu har bubblan spruckit och frågeställningen är omvänd. Som i övriga världen har vi lågkonjunktur med stigande arbetslöshet. Varje dag är det företag som stängs och varslar. Doom and gloom har blivit vardagsmat och samtidigt som man är trött på att höra om det så verkar de flesta nästan beroende av att titta på de dystra nyhetssändningarna. Det är det enda folk pratar om.
Regeringen har förberett oss på en tuff budget med mycket nedskärningar. Det finns ingen quick fix som kan ordna allt över en natt. Det kommer att ta flera år att vända ekonomin igen.

Jag återkommer. Om jag har råd...

Wicklow Mountains

Utflykt i Wicklowbergen, söder om Dublin.

Dublin

I helgen ska vi åka till vänner i Dublin. Det är sju år sedan vi flyttade därifrån (wow, vad tiden går fort!), men vi har många goda vänner kvar där och härliga minnen från vår tid "in the big smoke", så det är så roligt att åka dit och hälsa på.
På lördag är vi ett gäng som ska ut och äta middag. Vuxenmiddag! En sådan där när man inte behöver mata någon annan, skära deras mat eller blåsa på den när den är för varm. Min man klarar sådant helt själv! Han blir inte uttråkad och börjar tjata om att gå hem heller. Vem vet, vi kanske t.o.m hinner slinka in på ett par pubar också...
På måndag flyger mamma in till Dublin och följer med oss hem över påsk. Det ska bli så roligt att ha henne här. Barnen längtar efter mormor.
Jag önskar alla en trevlig helg.

Gift of Life

Den här veckan är det Organ Donor Awareness Week här på Irland, en årlig kampanj för att informera om hur många som lever i väntan på transplantation av livsviktiga organ och visa på vilka svårigheter det medför, samt att uppmuntra folk att bära ett Organ Donor Card.

Det kan vara svårt och kännas avlägset för folk att behöva tänka "om något skulle hända mig...". Inget man egentligen vill ta upp med sin familj. Därför är det bra att de påminner och uppmuntrar oss med sådana här kampanjer. Det underlättar kanske lite för familjer som ställs inför ett svårt val, att veta att det var personens egen önskan att donera.

Falsklarm

Sedan jag var tvungen att avlusa mellantjejen för ett par veckor sedan har jag varit på min vakt. Jag driver maken till vansinne med min lusparanoia och barnen springer och gömmer sig när de ser mig med en kam i handen.
Efter lunchen idag fick jag syn på vita små prickar i lillans hår. Panik! Ägg! Men det var falsklarm, tack och lov.
Lillan tycker att det är roligt när man blåser i håret på henne, sådär så att det virvlar runt lite. (Hon har inte så mycket hår än så länge, så jag klarar det utan att få syrebrist och svimma.) Idag hade mellantjejen blåst på henne under lunchen, med en mun full av ostsmörgås...
Tänk att man kan bli så glad av att ens barn har mat i håret!
Var det flickornas variant på ett aprilskämt månne?