Skriet fran vildmarken!

Nej da, inget nodrop. Bara ett litet hej fran var semester i underbara County Kerry. Har smitit ivag till postkontoret for att fa kontakt med omvarlden. Vi har det harligt. Att vadret ar vaxlande ar en underdrift. Snabba kast mellan storm, regn och stralande solsken. Men nagot annat hade vi val egentligen inte raknat med.
De stora barnen var pa aventyr i natt. Taltade med pappa i sanddynerna langt fran mamma! De var i extas. Var pa promenad pa stranden och sag en dod sal. Grillade mashmallows pa pinnar over lagerelden. Sov som stockar genom nattens regn och blast. Vilket aventyr nar man ar liten. Ett minne for livet. Jag kan tanka mig att speciellt den doda salen kommer att forekomma i manga aterberattlelser!
Har ar sa otroligt fint. En underbar del av landet. Det spelar ingen roll hur manga ganger jag varit har. Vissa plaster ar sa vackra att man tappar andan. Pa ett bra satt! Jag lovar att dela med mig av foton nar jag kommer hem.

Packning

Som jag skrev häromdagen så åker vi på semester i helgen.
Jag packar och barnen hjälper. Eller stjälper...
Jag lägger fram, de bär iväg. Jag packar i, de packar ur.
Lillan är speciellt intresserad av matkassarna. "Oh lovely" säger hon och bär iväg med pastapaket och majsburkar.
Jag tvättar kläder, de smutsar ner sig. Fast jag kan ju i och för sig inte begära att de ska gå nakna fram till dess att vi åker!?!
Och när jag sedan ber dem välja leksaker att ha med sig så kommer de fram med så lustiga saker. Typ fyra pusselbitar från ett 50-bitars pussel. En gammal trasig bil med bara två hjul. En docka utan armar. En sked och ett fat ur leksaksservisen. Saker som de inte lekt med på två år ska plötsligt med oss på semester.
Men mot alla odds börjar det sakta men säkert bli ordning på väskor och kassar och snart är vi på väg. Förhoppningsvis med allt det jag skulle ha med mig i bagaget.

I, Robot?

-Mamma, vet du vad jag önskar mig när jag fyller år?
-Nej. Vad?
-En robot som kan bli min slav så att du inte behöver jobba så hårt!

Jag vet att tanken är god och det är välment, men på något sätt klingar det lite illa. Vet inte varför. Kanske överanalyserar jag...

Rent och snyggt

I helgen åker vi på semester. Två härliga, förhoppningsvis soliga och varma veckor i den vackra sydvästra delen av landet. Så jag packar och ordnar för fullt.
Och städar. Jag måste alltid städa och feja och byta sängkläder osv. innan jag åker iväg någonstans. Främsta anledningen är att jag inte vill komma hem till ett stökigt hus efter semestern. Men jag har också den där "tänk-om-något-händer" tanken någonstans i bakhuvudet. Det är inte på något mörkt och depressivt sätt, mer på ett praktiskt sätt. Ungefär samma sak som att alltid ha hela och rena underkläder i fall man blir påkörd av en buss. Helt ologiskt och oviktigt egentligen.
Eller som när jag skulle åka till Paris själv för ett par år sedan och lämnade make och barn hemma. Jag var tvungen att skura ur kylskåpet "bara i fall att..." Trots att min man försäkrade mig om att hur rent kylskåpet var, inte skulle inte vara hans första bekymmer och angelägenhet om olyckan (ta i trä!) skulle vara framme. Eller om jag insåg hur mycket billigare vinet är i Frankrike och bestämde mig för stanna där.
Nu gick allt bra och jag kom tillbaka (med åtskilliga vinflaskor i bagaget!) till mitt rena kylskåp. Men, men, det gäller att vara förberedd...

Diskutera

Jag tycker om att tycka. Det är roligt att diskutera, debattera och ha åsikter. Det är nyttigt och givande att prata med andra om stora och små problem och att få andras perspektiv på saker och ting.
Men vissa diskussioner kan jag för mitt liv inte förstå mig på. Ett av dessa ämnen är huruvida barn ska vara på dagis eller hemma. Ett ämne som jag förstått att folk kan prata sig varma om i Sverige. Nu har jag ju aldrig haft barn i Sverige, men måste alla göra likadant?
Ett annat ämne är hur föräldraledigheten ska delas mellan mamman och pappan och huruvida staten borde diktera vem som tar hur mycket. Har jag förstått rätt? Vill folk att regeringen ska ta beslut för familjen på den nivån? Snacka om att skåda given häst i munnen. Det är väl bara att ta emot och dela som det passar just en själv?!
Här har vi inga sådana problem. Här är det mamman som föder barn och får ledigt ;-)
Men folk tycker till om konstiga saker här också. Häromdagen lyssnade jag på en diskussion om namn. Man pratade om en kvinna som nyligen gift sig och tagit sin makes namn. Det var en mycket framgångsrik och modern kvinna och det var flera personer som tyckte att det var så underligt att hon bytt namn. Att det var så gammaldags. Att det var ett tecken på "undergivelse". Give me a break!
När jag gifte mig bytte jag till min makes namn. Jag lovar, det var inte under tvång eller pistolhot eller för att jag anser att han är min chef. Det var för att vi hoppades skaffa barn och bilda familj och jag ville att vår familj skulle ha ett gemensamt namn. Det var viktigt för mig. Det betyder inte att jag anser att de som gör på ett annat sätt gör fel. Jag bryr mig om mina medmänniskor, men om jag ska vara ärlig så struntar jag i hur eller varför eller vad de heter i efternamn.
Som sagt, det är roligt att tycka till och ha åsikter. Speciellt när man som jag alltid har rätt!

Övertydligt

Det gäller att vara på den säkra sidan. Jag kan förstå att företag vill gardera sig, men det måste ju finnas gränser för vad som anses vara falsk marknadsföring. Jag menar, om jag köper ett mjölkpaket med en ko på etiketten så tror jag ju faktiskt inte att man klämt ner Rosa (eller vad kor nu kan heta?) i förpackningen...

Sanningen svider...

Det är nästan så att man kan tro att man börjar förlora sin glans...
Idag när jag städade badrummet inspekterade barnen nyfiket mina parfymflaskor.
"Åh mamma, flaskorna ser ut som "magic potions", trolldrycker."
Som den goda mor man är spelar man med och säger att det är trolldrycker.
"För att göra dig vacker mamma?"
Så man anses tydligen behöva magiska trick för att gör sig snygg...
Häromdagen när vi var och simmade ville sonen sitta med mig i jacuzzin, som på vår klubb har 16-års gräns.
"Nej" sa jag "Man måste vara 16. Man måste vara tonåring." Varpå sonen höjer ögonbrynen och torrt konstaterar att "Du är ingen tonåring!"
Det är tur att man inte är känslig.