Det var då själva fan att alla jävlar svär så inåt helvete här i Sverige! Shit, vad förbannat mycket svordomar man kan klämma in i en enda jävla liten mening.
Detta rena, fina, välorganiserade land där alla är så snygga, fräscha, blonda och solbrända. De svär som borstbindare, svenskarna. Gammal som ung. Man som kvinna.
Vad konstigt det låter. Helt ovan vid svordomar är jag ju nu inte. Det händer t.o.m att jag vid något enstaka tillfälle själv drämmer till med ett "darn it.." (Vadå? Tror ni att jag underdriver?). Men jag tycker nog att det låter lite illa när man använder svordomar som utfyllnadsord i varenda mening.
måndag 10 augusti 2009
fredag 7 augusti 2009
Svensk sommar!
Oj vad tiden går. Nu har vi varit i Sverige i nästan en vecka och jag måste säga att jag är mäkta imponerad av välkomnandet. Solen har skinit från en klarblå himmel och det har varit 25 grader varmt sedan vi anlände. I min lilla stad har de även anordnat en festivalvecka med tivoli, underhållning och skoj. Allt i min ära antar jag...
Allsång har det varit också. Oj vad vi gillar att sjunga och gunga i takt arm i arm vi svenskar! I tisdags sjöng vi med Lotta på Liseberg och i onsdags var det glada toner från Skansen. Igår fick vi vila stämbanden. Mina barn är tydligen mycket mer irländska än svenska för de förstod inte alls vitsen och charmen...
Stackars maken är hemma på kalla blåsiga Irland och jobbar. Han missar både allsång, tivoli och underbart väder. Vi har det bra men längtar och räknar dagarna tills han kommer hit mot slutet av nästa vecka.
Allsång har det varit också. Oj vad vi gillar att sjunga och gunga i takt arm i arm vi svenskar! I tisdags sjöng vi med Lotta på Liseberg och i onsdags var det glada toner från Skansen. Igår fick vi vila stämbanden. Mina barn är tydligen mycket mer irländska än svenska för de förstod inte alls vitsen och charmen...
Stackars maken är hemma på kalla blåsiga Irland och jobbar. Han missar både allsång, tivoli och underbart väder. Vi har det bra men längtar och räknar dagarna tills han kommer hit mot slutet av nästa vecka.
fredag 31 juli 2009
Inte en lugn stund
Här går det i ett på semestern. Vi är precis hemkomna från Kerry, mamma är här och hälsar på, mellantjejen fyller år idag och på söndag åker vi med mamma till Sverige. Det är kul när det händer saker.
Jag ligger i hårdträning för att kulturkrockarna i Sverige inte ska bli alltför smärtsamma:
Jag hälsar inte på grannarna.
Jag låtsas varken höra eller se främlingen som tilltalar mig om vädret eller frågar hur gamla barnen är. Människan måste ju vara onykter.
När jag inhandlar en flaska vin visar jag körkortet ifall kassörskan mot all förmodan skulle få för sig att jag är hälften så gammal som jag faktiskt är.
Jag kastar fram körkortet vid varje kontokortsköp och så låtsas jag att kassörskan frågar med en suck om jag inte har någon svensk legitmation och sen förklarar jag hur man inte har "de fyra sista siffrorna" på Irland. Här brukar kassörskan börja se lite rädd ut och misstänka att jag är lite galen så då brukar jag backa lite.
Men man måste ju vara förberedd när man åker till Svedala!
Hahaha. Som jag skojar!
Det ska bli jättekul att åka till Sverige och det enda jag har tränat på är att fika! Barnen och maken också. Alla älskar fika!
Jag ligger i hårdträning för att kulturkrockarna i Sverige inte ska bli alltför smärtsamma:
Jag hälsar inte på grannarna.
Jag låtsas varken höra eller se främlingen som tilltalar mig om vädret eller frågar hur gamla barnen är. Människan måste ju vara onykter.
När jag inhandlar en flaska vin visar jag körkortet ifall kassörskan mot all förmodan skulle få för sig att jag är hälften så gammal som jag faktiskt är.
Jag kastar fram körkortet vid varje kontokortsköp och så låtsas jag att kassörskan frågar med en suck om jag inte har någon svensk legitmation och sen förklarar jag hur man inte har "de fyra sista siffrorna" på Irland. Här brukar kassörskan börja se lite rädd ut och misstänka att jag är lite galen så då brukar jag backa lite.
Men man måste ju vara förberedd när man åker till Svedala!
Hahaha. Som jag skojar!
Det ska bli jättekul att åka till Sverige och det enda jag har tränat på är att fika! Barnen och maken också. Alla älskar fika!
tisdag 28 juli 2009
County Kerry del 2
Lite fler bilder på grön, skön natur och mäktigt hav.
Waterville
Den mäktiga Atlanten. Härliga vågor.
Ladies View, Lakes of Killarney.
Å i MacGillycuddy's Reeks, bergsområde där Irlands högsta berg finns.
Uppe bland molnen.
Cloghvoola
Lough Currane
Waterville
Den mäktiga Atlanten. Härliga vågor.
Ladies View, Lakes of Killarney.
Å i MacGillycuddy's Reeks, bergsområde där Irlands högsta berg finns.
Uppe bland molnen.
Cloghvoola
Lough Currane
måndag 27 juli 2009
Grand Opening
En stor dag. Efter en lång förväntansfylld väntan har det äntligen hänt.
IKEA har öppnat sitt första varuhus på Irland.
I Dublin såklart. Inte precis så att jag kan åka dit en sväng och handla svenskt godis när ungarna är i skolan alltså.
Irland måste vara det sista landet i den civiliserade världen som får IKEA och jag undrar om de inte missade båten lite. Byggnadsboomen då det växte fram nya hus och bostadsområden som svampar och då alla köpte hus som galningar har tagit slut. Men tydligen fick man skriva om byggnads- och planeringslagarna för att kunna ge IKEA tillstånd att bygga här och sådant tar väl tid. Det är den största kommersiella byggnaden i landet.
De slog i alla fall upp portarna klockan 11 i morse. Folk hade tydligen köat i flera timmar. En del sedan i går kväll! Varför? Tror de kanske att affären bara kommer att vara öppen en dag? Att den blir förvandlad till en pumpa vid midnatt? Vad vet jag. Exalterade var de i alla fall, de i kön som blev intervjuade på radion: "Jag har varit här sedan klockan fem i morse. Det är såååå spännande!"
Den första timmen gick 3000 personer genom portarna. Själv tänker jag vänta lite. Har jag varit utan Kalles Kaviar så här länge så klarar jag mig nog ett tag till. Men lite kul är det ju i alla fall. Att kunna känna sig som en riktig utlandssvensk. En sådan som köper mat i en möbelaffär...
IKEA har öppnat sitt första varuhus på Irland.
I Dublin såklart. Inte precis så att jag kan åka dit en sväng och handla svenskt godis när ungarna är i skolan alltså.
Irland måste vara det sista landet i den civiliserade världen som får IKEA och jag undrar om de inte missade båten lite. Byggnadsboomen då det växte fram nya hus och bostadsområden som svampar och då alla köpte hus som galningar har tagit slut. Men tydligen fick man skriva om byggnads- och planeringslagarna för att kunna ge IKEA tillstånd att bygga här och sådant tar väl tid. Det är den största kommersiella byggnaden i landet.
De slog i alla fall upp portarna klockan 11 i morse. Folk hade tydligen köat i flera timmar. En del sedan i går kväll! Varför? Tror de kanske att affären bara kommer att vara öppen en dag? Att den blir förvandlad till en pumpa vid midnatt? Vad vet jag. Exalterade var de i alla fall, de i kön som blev intervjuade på radion: "Jag har varit här sedan klockan fem i morse. Det är såååå spännande!"
Den första timmen gick 3000 personer genom portarna. Själv tänker jag vänta lite. Har jag varit utan Kalles Kaviar så här länge så klarar jag mig nog ett tag till. Men lite kul är det ju i alla fall. Att kunna känna sig som en riktig utlandssvensk. En sådan som köper mat i en möbelaffär...
söndag 26 juli 2009
County Kerry del 1
Här kommer lite bilder från County Kerry i sydvästra delen av landet. En fantastiskt, dramatiskt vacker plats.
The Skelligs, belägna c:a 15 km från kusten. Högst uppe på den stora ön, Skellig Michael, ligger på 230 meter höjd ruinerna av ett munk kloster som byggdes runt år 600 och var bebott i 600 år. Jag har faktiskt varit där ute och klättrat upp till toppen. Det är så brant att enda sättet att ta sig ner på vissa ställen är att kana på rumpan. Jag kan inte förstå eller föreställa mig hur dessa munkar lyckades bygga stenhyddor och leva därute, helt isolerade från omvärlden.
The Skelligs i den disiga bakgrunden.
The Skelligs.
Del av The Ring of Kerry, ett fantastiskt "turiststråk", en 170 km lång ringväg med underbara vyer. Även om vägarna inte alltid är de bästa!
Stranden i Derrynane, sedd uppifrån.
Gravplatsen bakom stranden i Derrynane. Det går bara att ta sig dit när tidvattnet är ute.
Små bäckar och vattenfall finns det gott om uppe i bergen.
Utsikt över Cill Rialaig och havet. 
The Skelligs, belägna c:a 15 km från kusten. Högst uppe på den stora ön, Skellig Michael, ligger på 230 meter höjd ruinerna av ett munk kloster som byggdes runt år 600 och var bebott i 600 år. Jag har faktiskt varit där ute och klättrat upp till toppen. Det är så brant att enda sättet att ta sig ner på vissa ställen är att kana på rumpan. Jag kan inte förstå eller föreställa mig hur dessa munkar lyckades bygga stenhyddor och leva därute, helt isolerade från omvärlden.
The Skelligs i den disiga bakgrunden.
The Skelligs.
Del av The Ring of Kerry, ett fantastiskt "turiststråk", en 170 km lång ringväg med underbara vyer. Även om vägarna inte alltid är de bästa!
Stranden i Derrynane, sedd uppifrån.
Gravplatsen bakom stranden i Derrynane. Det går bara att ta sig dit när tidvattnet är ute.
Små bäckar och vattenfall finns det gott om uppe i bergen.
Cill Rialaig, en återuppbyggd "famine village", en by som övergavs eller där alla invånarna dog under den stora hungersnöden på 1840-talet.
Utsikt över Cill Rialaig och havet.
Fortsättning följer...
lördag 25 juli 2009
Tävling
Tyvärr skulle vi ju hem idag så vi missade dagens tävling. Men, men det är bara att ligga i träning till nästa år...
En stolt finsk 200-årig tradition tydligen. De nationella vinnarna går vidare till världsmästerskapen i Finland!
Det behöver inte ens vara sin egen fru man bär. Bara kvinnan är gift, över 18 år och väger minst 49 kg. Som en av arrangörerna sa på radion. "Take your neighbour's wife. Just ask permission first!" Jag som trodde det var rakt tvärtemot vad budordet säger. Tänk så liberala folk är!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
