Beväpnad och farlig

Alla kan inte älska alla. Jag älskar inte katter. Definitivt inte. En del människor tittar på en som om man skulle ha sagt att man äter små barn, när man säger att man inte tycker om katter. Katter som är "så viga och mjuka och självständiga och har sådana fantastiska personligheter..." De gör ingenting för mig. Jag begriper mig inte på dem och jag gillar dem inte.
Grannen har katter. Först hade de en katt. En katt som var ute och roade sig på nätterna. Nu har de fem katter.
Så fort jag öppnar dörren försöker de smita in. När jag ska iväg på morgonen kommer en av dem alltid fram från under bilen. De är överallt och de driver mig till vansinne. Jag tycker om hundar men det ingår inte i mina planer att skaffa en just nu, bara för att skrämma iväg katterna. Och en sak är säker. Om jag hade en hund skulle jag ju definitivt inte låta den springa in till folk och irritera dem.
Idag när jag kom hem från skolan med mellantjejen smet en av katterna in i huset igen. Vi jagade ut den och sedan grep jag till vapen. Desperate times, desperate measures. Jag fyllde en av ungarnas vattenpistoler och som en galning sprang jag ut och sprutade på kattskrället som gömde sig under min bil. Hasta la vista kitty!
Jag som för ett par veckor sedan sa till barnen som lekte med vattenpistolerna här ute att man måste vara snäll mot djur och inte spruta på kattungarna för de tycker inte om vatten. Där fick man bakläxa. Jag skulle ha låtit dem hållas.
Jag tror att mamma mjau väntar tillökning igen. Jag kan faktiskt inte förstå att de inte "fixade" henne efter den första oplanerade kullen. Jag trodde att det var med sina tonårsbarn man var tvungen att prata preventivmedel. Inte med sina grannar om deras katt...
Jag får se om det bättrar sig. Annars tänker jag vänligt men bestämt säga till dem att hålla reda på sina katter. Vem vet vad som kommer att hända annars. Jag kanske kommer att hamna på TV med min vattenpistol. Känner ni till det där programmet Neighbours from Hell ?

Fit for fight?

Så var det dags igen. Fick ett SMS från pilatesinstruktören att i morgon börjar klasserna igen efter sommaruppehållet.
Jag bävar. Sommar och semester och god mat. Massor av god mat. Ett par extra kilon god mat för att vara exakt. Och inte sådär mycket motion som man borde. Alla mina goda avsikter att göra övningarna själv här hemma rann ut i sanden.
Oj, oj, oj vad jag kommer lida i morgon. För att inte tala om hur jag kommer att lida i övermorgon...
Men det är bara att kämpa på. Jag tycker faktiskt att pilates är roligt och det ger resultat. Får repetera det mantrat för jag känner mig inte helt motiverad.
Det är roligt... Det är roligt...
Jag kan flyga. Jag är inte rädd.

The Baby

Jag har fått kallelse till lillans tvåårskontroll. Hon är inte riktigt två än, men de antar väl att med en mamma som mig så är hon väldigt intelligent och framåt och kallar därför lite tidigare än vanligt :) Dags att börja träna alfabetet och 500-bitars pussel inför besöket...
Lillan är nästan två och när storebror var lika gammal som hon är nu så var han redan storebror. Men lillan är fortfarande "the baby" hos oss.

- Ni måste vara tysta, "the baby" sover.
- Kan du byta på "the baby".
- Har "the baby" ätit upp?

Häromdagen parkerade jag och lämnade lillan i bilen precis utanför Frukt & Gröntaffären. Jag stod vid disken och vinkade och tittade ut på lillan och såg inte att damen som jobbar där kommit för att betalt.
"Oh, sorry", sa jag, "Jag kollade bara ut för att se om "the baby" var ok".
"Oohh", sa hon. "Lovely! Hur gammal är "the baby?".
Hon hade nog förväntat sig att jag skulle säga typ sju veckor, eller kanske 5 månader. Jag skrattade och sa att hon är 22 månader, inte någon baby egentligen. Folk tror väl att man faktiskt pratar om en baby när man säger baby...

Kommer vi att prata om "the baby's" första dag i skolan? Eller om när "the baby" konfirmerades? Kommer vi kanske att berätta för våra vänner att "the baby" börjar på universitet idag?
Vem vet. Jag får nog återkomma om det när "the baby" har gift sig...

En stilla undran

Nu är den heta debatten igång igen. Viktiga beslut måste fattas. I en av de svenska kvällstidningarna kan vi läsa om hur man i Sverige fortfarande inte har hittat ett bra ord för det kvinnliga könsorganet. Ett ord som alla kan använda. Som alla känner sig bekväma med att använda inför barnen.
Vad ska man säga? Vad låter gulligt? Vilket ord är "jämställt"? Hur ska vi göra?
?????? Få diskussioner får mig lika förstummad som denna.
Så nu har jag en fråga till er "ytlänningar" som har barn i "ytlandet". Är detta något som skapar problem och diskussion där ni bor? Nej? Jag trodde väl inte det!
Är det detta som kallas i-landsproblem?

Hittat

Den som söker han ska finna heter det. Jag söker inte, men oj vad jag finner. Jag hittar saker på de mest oväntade platser. Att ha min nästan-tvååring i huset är som att hela tiden omedvetet vara på någon slags konstig skattjakt.
Tandborstar återfinns i storebrors skrivbordslåda. Strumporna jag tog på henne i morse dyker upp i soptunnan vid lunchtid. Kökshandduken hittar jag i ugnen. Och så min absoluta favorit, den halvätna bananen från i förrgår som ligger bakom soffan.
Jodå, det är spännande nästan jämt. Vad ska jag hitta härnäst?

Förberedda

"Besökare ombedes använda den alkoholbaserade handtvätt som tillhandahålles"
står det på skylten ovanför behållaren på väggen vid ingången.
Nej, jag har inte varit på sjukhusbesök. Jag har lämnat barnen i skolan.
Igår började höstterminen. Vid den här tiden på året brukar bacillerna frodas när alla samlas igen efter sommarlov och semester och i år är folk givetvis extra alerta på grund av svininfluensan.
Lärarna har pratat med barnen om hur man ska hosta och nysa och tvätta händerna och inte dela på drycker och blåsinstrument. Alla klassrum har disinfekterande handtvätt tillgänglig.
Det är bra att man är uppmärksam och informerad och tar risken på allvar. Myndigheterna talar om för oss vad vi ska göra i förebyggande syfte för att undvika smitta och vad vi ska göra om vi blir smittade. Om och om igen, via radio, TV, tidningar och broschyrer säger de till oss att inte oroa oss och att inte överreagera. De säger det så ofta att jag börjar oroa mig för att jag inte oroar mig...
Men vi är förberedda. Jag har sett till att vi har smärtstillande och febernedsättande medel hemma. Jag tjatar och tjatar om hygien och hostningar. Och idag var jag och inhandlade disinfekterande handtvätt att ha hemma, i bilen och till maken att ha på jobbet.
Så nu har vi att göra på morgnarna med alla medel för att skydda oss mot elaka baciller och kryp. Multivitamin, antibakteriell handtvätt och dropparna Tea Tree Oil som jag sprayar i håret på dem för att skrämma iväg löss. Inte vet jag om det funkar men jag vill i alla fall veta att jag försökt.

Sweet Music

Idag leker barnen orkester. Med trummor, maraccas och tamburiner.
Och jag? Jag börjar se fram emot skolstarten på måndag.
Då ska vi ha en välförtjänt vila. Mina öron, mitt förstånd och jag.