Något måste man ju göra

Jag har varit duktig. Jag har varken dammsugit eller torkat golv. Men helt sysslolös kan man ju inte vara hela dagen. Och bröd behöver vi ju till helgen. Så jag bakade lite.
Förra fredagen gjorde jag judiskt bröd. Idag blev det rustiskt Irish soda bread. En vit och en grov limpa. Komplett med kors inristade för att släppa ut okynniga älvor som annars kan förtrolla brödet med onda andar. Det gäller ju att vara på den säkra sidan. You are what you eat säger man ju.

Back in action. Nästan...

Jag har haft ont i ryggen sedan i måndags. Smärtan har liksom vandrat runt. Först sköt den från skinkan upp i ryggen och ner i benet. Ishcias tänkte jag då. Men sen satte den sig runt axlarna. Sen var det lägre ryggen och det var där den stannade längst. Efter ett tag blir man ju stel från att vara stel. Man försöker vara försiktig och går och rör sig konstigt. Bäst har varit att ligga raklång i sängen eller på golvet med en hot water bottle, men det är ju lite svårt när maken jobbar och man har tre barn hemma. Barnen har väldigt svårt att inte klättra på en stillasittande eller liggande mamma. En mamma som pratar i telefon eller sitter stilla är ett alltför lockande byte...
Idag känns det i alla fall mycket bättre. Det onda och den där "tighta" känslan verkar ha gett med sig. Och jag tänker vara förståndig och inte göra för mycket. Huset behöver dammas och dammsugas. Golv behöver torkas. Tvätt behöver strykas. Det är inte klokt vilken skillnad ett par dagar då man inte håller efter allt gör. Speciellt när barnen är hemma och har lov. Men allt det där får vänta. Jag har ju bara en rygg och den måste jag vara rädd om.

Kramgo

Jag tittade till barnen när de somnat igår kväll och fann mellantjejen med armarna omslingrade den här mjuka, goa killen:

I ett hus fullt av nallar och kramdjur så väljer hon en hård superhero i plast. Hon gillar tydligen macho men.

Bättre så

Två veckors påsklov kan kännas långt när regnet piskar ner, barnen är rastlösa för att de inte kan gå ut, huset är stökigt med leksaker överallt, mamman har ont i ryggen och glömde av någon anledning att själv äta lunch när hon gav barnen deras mat.
Det kan lätt sluta med en mamma som ligger på alla fyra på golvet och försöker fiska fram saker från under soffan samtidigt som hon skriker:
"Lego! Lego! Jag HATAR Lego!"
Har jag hört...
Men så tar sig mamman i kragen. Hon äter en skål yoghurt med nötter och frukt , fixar sig en kopp kaffe och sätter sig ner för en lugn stund framför datorn med ett värmepack på ryggen.
Hon betraktar sina snälla barn. Sonen som tittar på en film. Mellantjejen som tålmodigt lär lillan hur man färglägger innanför linjerna.
Så tänker hon att de behöver faktiskt sitt lov. Barnen som jobbar så duktigt i skolan. Och så tänker hon att det är rätt mysigt att ha dem hemma.

En Glad Påsk (och en historielektion)

I köket doftar det av vitlök och örter från lammsteken. Rosmarin, persilja, oregano och mejram. I år blev det boned, rolled and stuffed leg of lamb. (Benad, rullad och stoppad?)
Om barnen doftar det sött och choklad. Påskägg. Massor av påskägg.
Idag firar vi påsk. Påsken, precis som julen, firas en dag senare här än i Sverige. Och precis som på julen så vaknar barnen tidigt. De är ivriga att gå ner och se årets skörd av påskägg. Och påskdagen är ju den enda dagen på året man får smälla i sig choklad innan man ens ätit frukost. Inte kan man ligga och sjusova då.







På påskdagen firar man på Irland även minnet av The Easter Rising 1916. Under påskveckan 1916 organiserades en revolt mot det brittiska styret av frivilliga irländska nationalister och en självständig irländsk republik utropades. Volontärerna var inte soldater eller politiker, de var lärare och poeter. Revolten krossades efter sju dagar och ledarna avrättades. Även om revolten ansågs vara ett misslyckande så var det den som sådde fröet och inspirerade irländarna att kämpa för ett fritt Irland.
Irländska Republiken blev formellt erkänd tre år senare, 1919. Inbördeskrig bröt ut efter det och 1922 formades staten som den ser ut idag, med sex av öns 32 grevskap, Nordirland, fortfarande under brittiskt styre.

Titta Katarina!

Mina challot!
Inte illa för ett första försök va? Smakar gott gör de också. Mellantjejen som älskar att baka ville också vara med. Den lilla är hennes.

Suite Francaise

Jag har precis läst ut en underbar bok, Suite Francaise skriven av Irène Némirovsky. På bokens omslag kan vi läsa följande:

"In 1949, Irène Némirovsky sat down to write a book that would convey the magnitude of what she was living through by evoking the domestic lives and personal trials of the ordinary citizens of France. Némirovsky's death in Auschwitz in 1942 prevented her from seeing the day, sixty-five years later, that the existing two sections of her planned novel sequence, Suite Francaise, would be rediscovered and hailed as a masterpiece."

Boken utspelar sig under andra världskriget och består av två delar. I den första beskrivs familjer och individer från Paris under deras flykt från huvudstaden och den nazistiska invasionen, och i den andra får man följa befolkningen i en liten fransk by under tysk ockupation.
Människor, platser, känslor och händelser beskrivs på ett fantastiskt och klarsynt sätt. Underbar, men samtidigt tragisk läsning, eftersom man känner till författarinnans öde, Planen för boken var att den skulle bestå av fem delar, men endast två hanns med.
Irènes dotter Denise fann det handskrivna manuskriptet efter moderns arrest och tog det med sig när hon själv fick gå under jorden för att överleva. Många många år senare kände Denise att hon orkade läsa det hennes mor skrivit och hon insåg då vilket mästerverk hon räddat. Boken publicerades i Frankrike år 2004.
Jag läste boken på engelska och språket i den är underbart. Jag kan tänka mig att på franska är det rent vackert. Jag rekommenderar den varmt.