School's out!

Nu har vi sommarlov! Idag stängde sonens skola för sommaren. Till rytmen av ett regn. För första gången på flera veckor står regnet som spön i backen. Men det gör ingenting. Inte idag. För vi har sommarlov! I morgon kommer solen att skina igen. Det har vi bestämt.
Ingen väckarklocka på två månader! Inga tider att passa! Inga läxor!
Massor av skoj inplanerat och massor av lata dagar då vi inte behöver göra någonting. Härligt!

Telefonterror

Det slår aldrig fel. Så fort jag lyfter telefonen så flockas barnen kring mig. De kan ha varit tysta och nöjda och lekt, pusslat, ritat eller tittat på TV i en timma, men så fort de ser mig med telefonluren i hand så får de ett akut behov av att prata med mig. De behöver inte ens se eller höra mig. Ibland tror jag att de kan lukta sig till att jag talar i telefon.
De blir plötsigt vansinnigt hungriga eller törstiga. Eller får ont i stortån. De har tusentals viktiga frågor de måste ställa. "Kan jag byta strumpor?" "Kan Tony komma till mig efter skolan nästa torsdag?" Eller min favorit: "Får jag gå på toaletten?" Varför??? När har de någonsin behövt fråga om lov att gå och kissa här hemma???
Och pratar de inte med mig så börjar de skrika på varandra. Häromdagen pratade jag med damen vi hyr semesterbostad av om att hennes döttrar kanske skulle vara intresserade av att sitta barnvakt när vi är där. Mina flickor började bråka med varandra och gallskrika. "Åh, de kommer inte vara till besvär. De är sååååå snälla..."
Så lägger man på luren och frågar vad de ville och de tittar oförstående på en. Hunger, törst, värk och frågor är som bortblåsta. Tills nästa gång telefonen ringer.

Priser

Igår slog det mig igen. Jag är så otroligt icke-prismedveten. Jag sprang in i affären för att plocka upp ett par tre saker och tog ut pengar i bankomaten innan. 40€ täcker det säkert tänkte jag. Det kostade 11€. Jag hade nog inte reagerat om kassörskan sagt 25€.
Jag borde verkligen skärpa mig. Jag är rätt ok vad gäller priser på stora saker. Jag vet ungefär vad hus, bilar och kläder borde kosta. Men vad gäller matvaror är jag urkass. Jag har faktiskt blivit bättre sedan jag blev "kuvad hemmafru" (se inlägget nedan!). Jag vet vad en liter mjölk kostar nu, hade du frågat mig för fem år sedan hade jag gissat, men det finns definitivt utrymme för förbättring.
Jag har alltid var oekonomisk. Jag minns när jag och min bästa vän bodde i Paris och min kompis pappa sa till oss att det var grundläggande fel att se hyran som en oförutsedd utgift. Den ska liksom betalas varje månad. Vi förstod inte alls. Vi bodde ju i Paris. Staden fullkomligen skrek till oss att gå ut och spendera varenda centime vi tjänade på restaurant- och disco- och barbesök!
Riktigt så tokig är jag inte nu. Jag är trots allt en mogen, ansvarsfull trebarnsmamma. Så jag borde kanske bli vuxen och prismedveten och kolla kvitton och prislappar lite bättre.
Men jag tänker inte bli en sådan där människa som vet vad allting kostar, men inte vad något är värt. Jag vet att ibland måste det få kosta för att det ska smaka. Det måste ju gå att hitta en balans?!

Kuvad hemmafru

Idag när jag dammsög och torkade golv (glamoröst? javisst!) så ringde maken och frågade vad jag gjorde. När jag sanningsenligt berättade vad jag höll på med röt han till och sa att jag genast skulle gå ut och sätta mig i trädgården och sola för det är så fint väder. Som den lydiga hustru jag är så släppte jag genast allt och gjorde som han sa. Ska man verkligen behöva ha det så här???

Underbart

Jag älskar sommaren. Älskar, älskar, älskar sol och värme.
Allt är så lätt och roligt och härligt.
Så lätt att klä barnen på morgonen. Skickar dem till skolan i shorts och t-shirt. Inga jackor och mössor och man behöver inte rusa till bilen för att inte bli genomblöt i skurarna.
Så roligt att vara ute bland folk. Var i stan med lillan efter att ha lämnat de stora barnen i skolan och parkerade längre ifrån än nödvändigt bara för att få promenera i morgonvärmen. Alla man möter är glada och ler och hälsar och pratar. Små städer är mysiga.
Så härligt att sitta ute i trädgården och dricka sitt kaffe i lugn och ro när lillan sover förmiddag.
Snart börjar sommarlov och semester och vi har mycket roligt att se fram emot.
Life is good!

Father's Day

Idag firar vi Fars Dag på Irland. Jag väcktes tidigt av barnen som ville ha hjälp med att få lillan ur spjälsängen och att organisera korten och presenten de fixat till pappa. Så spännande att smyga omkring och viska och fixa. Sedan fick jag krypa ner i sängen igen och de fick komma in och uppvakta.
Eftersom det är Fars Dag har dottern bestämt att pappa ska få bestämma allt idag. Sedan har hon bestämt vad vi ska äta (kladdkaka!!!), hur många ljus det ska vara på kakan (???), samt alla andra tillhörande "när, var och hur "vad gäller dagens utformning. Var får hon det ifrån månntro?

Midsommar?

Jag är en dålig svensk. Jag är en ganska bra trevlig människa, men en dålig svensk.
I morse när jag höll på att få ungarna klara för skolan fick jag ett SMS från Sverige med en Glad Midsommarhälsning. "Jaha, är det midsommar? Ja just det." tänkte jag.
Jag vet att man som svensk bosatt utomlands ska bli nostalgisk och tårögd och längta hem till sill och nubbe och den gamla, fria, fjällhöga Norden när det är midsommar, men jag gör inte det.
Man ska tända en brasa i trädgården på Valborgsmässoafton och organisera barnen i ett luciatåg på morgonen den 13:e december och klä ut dem till påskkärringar på skärtorsdagen. Men jag gör inte det heller. Det skulle kännas väldigt onaturligt.
Jag har bara lyckliga, trevliga minnen från min barndoms midsomrar, Valborgsmässor och luciafirande så ickefirandet av dessa högtider är inte någon protest eller revolt från min sida. Men det är just barndomsminnen jag har. Eftersom jag levt mitt vuxna liv "utomlands" har behovet och känslan för dessa svenskaste av svenska fester och högtider runnit ut i sanden. Det låter kanske trist och konstigt, men det är faktiskt inget jag sörjer eller saknar.
Men jag kan i alla fall önska er alla en Glad Varm Solig Midsommar, var ni än befinner er i världen!