Nya fenomen

Jag har ju varit utlänning länge och mycket har ändrats i Sverige sedan jag bodde där som ung.
Ett nytt fenomen verkar vara nationalsporten "att bli kränkt". Det kommer jag inte ihåg att folk blev så ofta när jag bodde där. Jag tycker man läser mest varje dag i tidningarna om folk som blivit kränkta av en eller annan anledning. Senast var det en tjej som inte fick träna på gymmet i bara bh (ok, det var en top, men den var inte större än en bh!) och en busschaufför som blev tillsagd att ta på sig slips för det var del av företagets uniform. För några månader sedan läste jag om någon unge som kände sig kränkt för att hans lärare hade tagit av honom mössan när han själv vägrade göra det. Inomhus. I klassrummet.
Nu kunde mitt bemästrande av svenskan vara bättre, man tappar kanske lite vokabulär när man inte omges av språket dagligen, men nog trodde jag att blev man kränkt så var det av betydligt allvarligare saker än de jag nämnt.
När man använder starka ord i onödan, alltför ofta och i fel situationer så tappar de snart sin vikt. Visst kan man bli irriterad eller t.o.m lite ledsen om andra har synpunkter på ens klädval. Men kränkt? Blir man verkligen det?

Inbjudan

Vi är bjudna på 40-årsfest nästa vecka. Det har blivit en del sådana de senaste åren. Själv har jag ju minst ett och ett halvt år kvar innan det blir så dags, men jag har flera mycket äldre vänner...
Inbjudningar följer sin naturliga gilla gång och de olika sorterna avbyter varandra.
När man är riktigt ung och sorgfri så är det partaj bara för att, av ingen speciell anledning. Sedan blir det bröllopsinbjudningar, blandat med lite 30-årskalas. Nu har de flesta vänner och släktingar av samma generation som mig hunnit med att både fylla 30 och gifta sig, och med undantag av ett par få, har de som inte gift sig ännu nog inga planer på att göra det heller. Tänk att blåsa oss på en fest sådär...
Så nu är det som sagt 40-årskalasen som gäller. Efter det får vi vänta på att syskonbarn och kompisars barn gifter sig. Innan mina egna ungar dansar upp längs kyrkgången tänker jag hinna med ett par 50-årsfester också.
Sedan blir det väl "Grattis Du Har Gått i Pension" fester.
Egentligen spelar det väl ingen roll varför vi slår klackarna i taket. Huvudsaken är att vi tar oss tid så länge vi har ork.

Varannan damernas

Idag upptäckte jag att "Damkronorna" tävlar i OS. Jag hade faktiskt ingen aning om att tjejer spelar ishockey. Jag blev väldigt förvånad. Det ligger ingen värdering i min förvåning, folk får pyssla med vad de vill vad mig anbelangar, och det är ju inte konstigare än att tjejer spelar rugby här, men väldigt förvånad blev jag i alla fall. Det märks att jag inte är så insatt i det där med vintersporter längre.

Läslust

Jag brukar läsa för barnen varje kväll innan de ska sova. De turas om att välja bok och när det är sonens tur har det på senaste tiden blivit väldigt "intressant". Häromkvällen valde han t.ex. Encyklopedia om Människokroppen och ikväll var det en irländsk ordlista. Båda böckerna var i och för sig utformade för barn, men jag tycker att det känns som lite överkurs på kvällskvisten, så jag lyckades i stället styra honom mot Pippi på rymmen. Mer på min nivå.
En kväll för ett par år sedan började det bli sent och jag sa till dem att välja en kort berättelse. Deras förslag? Bibeln. Ibland kan man nästan få för sig att de bara försöker fördröja sovandet, men så kan det väl inte vara...?

Hårda bandage

Det har varit sjukstuga här de senaste dagarna. I går var sonen hemma från skolan med halsont och idag är det mellantjejens tur. Hon kräktes i skolan i går eftermiddag och även om hon äter och är ganska pigg idag tycker jag man ska ta det säkra före det osäkra så hon fick stanna hemma.
Men elaka mamman tycker att är man tillräckligt pigg för att hoppa rep så är man tillräckligt pigg för lite skolarbete.
Sonen hade veckans rättstavningsord och diktamensmeningar i skolväskan så vi övade dem igår. Mellantjejen får reda på hela veckans läxor varje måndag, så idag kunde vi läsa biblioteksboken och öva bokstaven "b", bird, baby, ball...
Det är ju inte så att jag sliter barn med 40 graders feber ur sängen för att rabbla tabeller. Jag tror inte heller att att en sju- eller femårings akademiska utsikter påverkas nämnvärt av ett par missade skoldagar. Men vikten av att göra sitt bästa i skolan och inte slappa kan ju inte vara farligt att lära sig.
Och med en mamma som var en plugghäst i skolan så har de här stackars ungarna ingen chans att slarva med läxorna.

Ibland

Ibland skulle jag vilja kunna gå på toaletten utan att någon kliver in och börjar prata med mig.
Ibland skulle jag vilja kunna köra bil utan att det är bråk i baksätet om vem som har rätt att titta ut genom vilket fönster.
Ibland skulle jag vilja kunna sätta på musik utan att någon annan börjar ropa om vilken låt de vill höra.
Ibland skulle jag vilja kunna äta middag utan att behöva tjata på andra att äta upp.
Ibland skulle jag vilja kunna lägga mina nycklar på köksbänken utan att någon går iväg med dem.
Ibland skulle jag vilja kunna ta på mig finkläder utan att sen behöva värja mig från snoriga näsor och chokladkladdiga händer.
Listan kan göras lång.
Men jag vill ju vara mamma. Och det vill jag ju alltid vara. Inte bara ibland.
Så alla de där andra sakerna får väl vänta några år till. De är ju faktiskt inte så viktiga. Och en kram är ju alltid en kram, även om den är snorig och chokladkladdig...

Andras ögon

Vinter OS får inte nämnvärd uppmärksamhet här. Vintersporter är ju av naturliga skäl inte så stora på Irland (det tropiska klimatet gör träning svårt...). Jag tror vi har två eller tre deltagare i Vancouver och en av dem kom på 26:e plats av 28 i skeletontävlingen häromdagen.
Irländsk TV visar inte tävlingarna, men vi har de engelska kanalerna och jag har sett lite på BBCs sändningar. Igår kväll visade de männens Super G. Mina barn hade aldrig sett utförsåkning och fascinerades av farten och hur branta backarna är. För mig som sett slalom sedan jag var liten var det roligt att lyssna på deras reaktioner och förtjusta utrop.
Det är alltid uppfriskande att se saker med andras ögon. Som när vi har "utlänningar" på besök och visar dem runt vår vackra ö. När de uttrycker förtjusning över Irlands grönhet och skönhet så tittar man lite extra på sin omgivning och uppskattar på nytt den vackra naturen och den mäktiga Atlanten. Det är bra att bli påmind om att inte ta den för givet.
Jag tror att vi alla borde låna andras perspektiv ibland, att titta på saker med någon annans ögon. Det är inte nyttigt att alltid trampa på med sina vanor, skygglappar och envisa åsikter.