Det går inte ihop

Hur är det meningen att jag ska inspireras att vara duktig för att komma i de här




när barnen är hemma och har påsklov och vill baka de här





och när jag tittar ut genom fönstret så ser jag det här

???

Det är en ekvation som jag inte kan få att gå ihop. Och då har jag ändå alltid varit ganska duktig på matte...

Femochetthalvt

Alla åldrar har sina för- och nackdelar men ibland är det nog bra mycket lättare att vara en fem och ett halvårig flicka, jämfört med att vara en 15 och ett halvårig flicka.
Som t.ex när man är lite exalterad för att storebrorsan har en kompis här och man skrattar hejdlöst åt ingenting särskilt samtidigt som man dricker juice. Juicen hamnar i näsan och i vrångstrupen och till slut kräks man på vardagsrumsgolvet mitt framför fötterna på storebrorsans kompis.
Om man då vore 15 och ett halvt så skulle man tro att man aldrig mer kan gå till skolan, att livet är orättvist och att man lika gärna kan gå och gräva ner sig för att man gjort bort sig så totalt. Tänk vad pinsamt.
Men om man är fem och ett halvt år och det händer så är det inte alls pinsamt. Om man är fem och ett halvt år så torkar man sig oberört om munnen och skrattar vidare. Tänk vad härligt att vara fem och ett halvt.

Filmtajm

I går hyrde vi filmer. Så här i nedladdningarnas tid anses det kanske vansinningt omodernt att göra det. Om man dessutom som jag, fortfarande kallar platsen man hyr filmer på för "videobutiken" så visar man verkligen sin ålder...
Hur som helst så hyrde vi två filmer, Up till barnen och The Reader till de vuxna.
Jag såg The Reader på bio när den kom ut förra året men jag ville att maken skulle få se den och jag hade inget emot att se den igen.
Jag tittade även på Up och de första 10 minuterna snyftade jag något vansinningt. Hade inte barnen varit där hade jag gråtit ohejdat, men jag ville inte skrämma dem så jag lyckades lägga band på mig. Jag gillade faktiskt filmen. Barnen också. Den var ju inte sorglig hela tiden. Lite annorlunda mot andra animerade filmer. Jag har sett så många av dem med barnen och innehållsmässigt smälter de alla ihop på något sätt, men Up kändes lite ny och fräsch.
Nu är det dags att returnera filmerna. Får inte glömma bort att spola tillbaka dem först bara...

Gratisnöje

Det må vara ekonomisk kris i landet men inte alla nöjen kostar pengar. Här föder folk mer barn än man gjort på 30 år. Inte sedan den förra ekonomiska krisen på 80-talet har födelsetalen varit så höga. Något ska man ju roa sig med.
Irlands nativitet var förra året den högsta i Europa. We are the Champions... Va? Vi som inte ens har pappaledighet eller VAB! Hur går det ihop?

Åtråvärd

Igår fick jag email från min förra chef. Hon jobbar nu på ett nytt företag och skrev att de gärna vill att jag kommer och jobbar med dem om jag är intresserad. Det är alltid roligt att känna sig lite poppis och jag blev så glad. Just nu är det inte aktuellt för mig att börja jobba igen, men om ett par år börjar lillan skolan och då skulle det kanske vara intressant att passa in några timmar i veckan.
Vem sa att kvinnor som varit hemma med barnen några år inte är attraktiva på arbetsmarknaden? I beg to differ.

Strejk

Lågkonjunktur som blev recession. Ekonomiska problem som blev kris. De som vet vad de talar om säger att vinden tydligen vänt, att vi är på väg tillbaka, men att vägen tillbaka är lång.
Irland drabbades hårt och arbetslösheten som länge var bland den lägsta i världen på 4% steg snabbt till dagens 12%.
Inom den offentliga sektorn har löner sänkts och svångremmen dragits åt, med efterföljande protester och hot om strejker från fackföreningar. Eftersom det främst är privatanställda som förlorat sina jobb och statsanställda i stort sett är garanterade "jobb för livet", med Irlands offentliga sektor den bäst betalda i Europa, så är sympatin för de som hotar med strejk inte så stor. Folk inser att den offentliga sektorn har tagit en stor del av den ekonomiska bördan, men det är ju faktiskt så att det är den offentliga sektorns arbetsgivare som inte har pengar.
Passmyndigheten har de senaste veckorna agerat under en s.k work-to-rule, där man tydligen inte riktigt strejkar men gör minsta möjliga arbete, vägrar övertid, inte svarar i telefon på eftermiddagarna och vissa dagar stänger deskarna där allmänheten hämtar passen. Resultatet? En backlog på 40,000 outfärdade pass och en ilsken massa som inte kan åka på sina semestrar, affärsresor och privata angelägenheter utomlands.
Folk är ursinniga och desperata. Många har resor planerade till påsklovet som börjar på fredag. Idag var det en stackars kille som väntat på sitt pass i två veckor och ska åka till Thailand på måndag som kedjade fast sig vid passmyndighetens dörr och sa att han inte flyttar på sig förrän han fått sitt pass. Igår ringde någon in ett bombhot så byggnaden fick evakueras. Det visade sig vara båg och en kvinna som köade för tredje dagen i rad för att få reda på statusen på sitt pass, påpekade lite spydigt hur lustigt det var att de svarat i telefon när någon bombhotade när de inte svarar när allmänheten ringer med förfrågningar. Hon hade en poäng tycker jag.
Jag stödjer människors rätt att få visa missnöje, att få säga vad man tycker och tänker om sin situation, men tycker att det ska ske via diskussion och förhandlingar. Jag har ingen förståelse för strejker. För mig är det som ett barn som smäller igen dörren till sitt rum i ilska.
Två av barnens pass måste förnyas mot slutet av året. Kanske lika bra att jag fyller i formulären och får iväg dem nu. 10 dagars garantin verkar inte fungera.

Sprutdags

Det är dags för vaccination igen. Med tre barn har jag tappat räkningen på antalet injektioner jag bevittnat, men det finns ju nedskrivet i deras Health Records. Senaste var det svininfluensan vi immuniserades mot. Vi tackar och tar emot, för även om själva sticket inte är så populärt så betyder vaccination hälsa. För att inte tala om hur roligt det är med klistermärket eller klubban man får efteråt om man är duktig!
Idag är det mellantjejens tur att få en booster av MMR- och "5-in-1" sprutorna hon fick som baby. Babysprutorna får barnen hos den egna doktorn medan boostersprutorna i 4-5 års åldern ges i skolan. Föräldrarna får vara närvarande om de så önskar och det vill jag, även om hon säkert skulle klara det fint helt själv. Jag har en kompis som bor mittemot skolan som jag kan lämna lillan hos under tiden, vilket gör det hela mycket enklare.
Så nu hoppas och tror vi att det ska gå smärtfritt. Jag glömmer aldrig när jag gick med sonen för några år sedan och den lilla flickan som var inne innan oss grät och skrek så att jag trodde att taket skulle lyfta. Sonen kröp ihop på stolen och ville inte gå in. Han undrade vad de gjorde mot barn därinne. Men det gick såklart bra och efteråt skrattade han och undrade vad tjejen hade skrikit om. "I didn't feel a thing!"