Nu kan vi resa jorden runt med bara några klick, utan att ens gå utanför dörren. När vi flyttar till ett annat land så gör vi det utan att egentligen behöva lämna våra nära och kära. Det är jätteroligt att återuppta kontakten med gamla klasskompisar vi inte sett på 10 år på Facebook och vi kan ha daglig e-mail kontakt med vänner som bor på andra sidan jordklotet. Detta är något jag absolut inte skulle vilja vara utan. Ändå kan jag ibland bli lite löjligt nostalgisk när jag tänker på hur det var "när jag var ung".
Jag flyttade från Sverige för 18 år sedan. Bodde i Paris och tyckte det var jätteroligt att gå till Svenska Kyrkan där för att läsa veckogamla Expressen och uppdatera mig om nyheter från Sverige. Det var med spänning vi varje vecka öppnade kuvertet från pappa, fyllt med klipp från lokaltidningen hemma. Jag brevväxlade (riktiga brev, på papper, som man la i kuvert!!) med släktingar och vänner hemma. De enda kuvert jag får nu har fönster och innehåller aldrig några roliga nyheter.
Jag är tacksam för och uppskattar hur tillgänglig all information är idag men är glad att jag kommer ihåg hur spännande något så enkelt som ett brev kunde vara.
lördag 28 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Du har rätt att det är kul att få riktiga brev ibland. Därför skriver vi julbrev (förrutom i år) så får alla post och lite update. Min mammas vännina skriver brev till mig och hon har email men vill hellre ha postgång kontakt så att säga. Helt okej med mig. Man vill ha lite av båda världar. Kul att läsa din blogg. Jim skrattade gott när jag berättade om polska körkorts händelsen. Kramis,
Jag kommer ihâg när jag jobbade som au-pair i Florida pâ 80-talet. Jag satt och skrev brev som en galning och gjorde dubletter pâ foton för att skicka med. Det kunde ta en hel dag ibland och sedan sprang man ner till brevlâdan och drog upp flaggan. Familjen pratade man med vid jul och pâ födelsedagarna.
Petra: Vilken bra tradition med julbrev. Håll kvar i den! Kram
Dosiss: Ja tänk vad mycket jobb, tanke och känsla som gick in i ett brev. Och foton! Vad spännande det var att få en filmrulle framkallad.
âh jag kommer ihâg när vi satt i vâr lilla skrubb pâ sjunde vâningen och andäktigt öppnade kuverten frân din pappa... vilka minnen
SC: Skrubb?? Ah, du menar vår luxurious penthouse apartment...
Skicka en kommentar