Det går inte ihop

Hur är det meningen att jag ska inspireras att vara duktig för att komma i de här




när barnen är hemma och har påsklov och vill baka de här





och när jag tittar ut genom fönstret så ser jag det här

???

Det är en ekvation som jag inte kan få att gå ihop. Och då har jag ändå alltid varit ganska duktig på matte...

Femochetthalvt

Alla åldrar har sina för- och nackdelar men ibland är det nog bra mycket lättare att vara en fem och ett halvårig flicka, jämfört med att vara en 15 och ett halvårig flicka.
Som t.ex när man är lite exalterad för att storebrorsan har en kompis här och man skrattar hejdlöst åt ingenting särskilt samtidigt som man dricker juice. Juicen hamnar i näsan och i vrångstrupen och till slut kräks man på vardagsrumsgolvet mitt framför fötterna på storebrorsans kompis.
Om man då vore 15 och ett halvt så skulle man tro att man aldrig mer kan gå till skolan, att livet är orättvist och att man lika gärna kan gå och gräva ner sig för att man gjort bort sig så totalt. Tänk vad pinsamt.
Men om man är fem och ett halvt år och det händer så är det inte alls pinsamt. Om man är fem och ett halvt år så torkar man sig oberört om munnen och skrattar vidare. Tänk vad härligt att vara fem och ett halvt.

Filmtajm

I går hyrde vi filmer. Så här i nedladdningarnas tid anses det kanske vansinningt omodernt att göra det. Om man dessutom som jag, fortfarande kallar platsen man hyr filmer på för "videobutiken" så visar man verkligen sin ålder...
Hur som helst så hyrde vi två filmer, Up till barnen och The Reader till de vuxna.
Jag såg The Reader på bio när den kom ut förra året men jag ville att maken skulle få se den och jag hade inget emot att se den igen.
Jag tittade även på Up och de första 10 minuterna snyftade jag något vansinningt. Hade inte barnen varit där hade jag gråtit ohejdat, men jag ville inte skrämma dem så jag lyckades lägga band på mig. Jag gillade faktiskt filmen. Barnen också. Den var ju inte sorglig hela tiden. Lite annorlunda mot andra animerade filmer. Jag har sett så många av dem med barnen och innehållsmässigt smälter de alla ihop på något sätt, men Up kändes lite ny och fräsch.
Nu är det dags att returnera filmerna. Får inte glömma bort att spola tillbaka dem först bara...

Gratisnöje

Det må vara ekonomisk kris i landet men inte alla nöjen kostar pengar. Här föder folk mer barn än man gjort på 30 år. Inte sedan den förra ekonomiska krisen på 80-talet har födelsetalen varit så höga. Något ska man ju roa sig med.
Irlands nativitet var förra året den högsta i Europa. We are the Champions... Va? Vi som inte ens har pappaledighet eller VAB! Hur går det ihop?

Åtråvärd

Igår fick jag email från min förra chef. Hon jobbar nu på ett nytt företag och skrev att de gärna vill att jag kommer och jobbar med dem om jag är intresserad. Det är alltid roligt att känna sig lite poppis och jag blev så glad. Just nu är det inte aktuellt för mig att börja jobba igen, men om ett par år börjar lillan skolan och då skulle det kanske vara intressant att passa in några timmar i veckan.
Vem sa att kvinnor som varit hemma med barnen några år inte är attraktiva på arbetsmarknaden? I beg to differ.

Strejk

Lågkonjunktur som blev recession. Ekonomiska problem som blev kris. De som vet vad de talar om säger att vinden tydligen vänt, att vi är på väg tillbaka, men att vägen tillbaka är lång.
Irland drabbades hårt och arbetslösheten som länge var bland den lägsta i världen på 4% steg snabbt till dagens 12%.
Inom den offentliga sektorn har löner sänkts och svångremmen dragits åt, med efterföljande protester och hot om strejker från fackföreningar. Eftersom det främst är privatanställda som förlorat sina jobb och statsanställda i stort sett är garanterade "jobb för livet", med Irlands offentliga sektor den bäst betalda i Europa, så är sympatin för de som hotar med strejk inte så stor. Folk inser att den offentliga sektorn har tagit en stor del av den ekonomiska bördan, men det är ju faktiskt så att det är den offentliga sektorns arbetsgivare som inte har pengar.
Passmyndigheten har de senaste veckorna agerat under en s.k work-to-rule, där man tydligen inte riktigt strejkar men gör minsta möjliga arbete, vägrar övertid, inte svarar i telefon på eftermiddagarna och vissa dagar stänger deskarna där allmänheten hämtar passen. Resultatet? En backlog på 40,000 outfärdade pass och en ilsken massa som inte kan åka på sina semestrar, affärsresor och privata angelägenheter utomlands.
Folk är ursinniga och desperata. Många har resor planerade till påsklovet som börjar på fredag. Idag var det en stackars kille som väntat på sitt pass i två veckor och ska åka till Thailand på måndag som kedjade fast sig vid passmyndighetens dörr och sa att han inte flyttar på sig förrän han fått sitt pass. Igår ringde någon in ett bombhot så byggnaden fick evakueras. Det visade sig vara båg och en kvinna som köade för tredje dagen i rad för att få reda på statusen på sitt pass, påpekade lite spydigt hur lustigt det var att de svarat i telefon när någon bombhotade när de inte svarar när allmänheten ringer med förfrågningar. Hon hade en poäng tycker jag.
Jag stödjer människors rätt att få visa missnöje, att få säga vad man tycker och tänker om sin situation, men tycker att det ska ske via diskussion och förhandlingar. Jag har ingen förståelse för strejker. För mig är det som ett barn som smäller igen dörren till sitt rum i ilska.
Två av barnens pass måste förnyas mot slutet av året. Kanske lika bra att jag fyller i formulären och får iväg dem nu. 10 dagars garantin verkar inte fungera.

Sprutdags

Det är dags för vaccination igen. Med tre barn har jag tappat räkningen på antalet injektioner jag bevittnat, men det finns ju nedskrivet i deras Health Records. Senaste var det svininfluensan vi immuniserades mot. Vi tackar och tar emot, för även om själva sticket inte är så populärt så betyder vaccination hälsa. För att inte tala om hur roligt det är med klistermärket eller klubban man får efteråt om man är duktig!
Idag är det mellantjejens tur att få en booster av MMR- och "5-in-1" sprutorna hon fick som baby. Babysprutorna får barnen hos den egna doktorn medan boostersprutorna i 4-5 års åldern ges i skolan. Föräldrarna får vara närvarande om de så önskar och det vill jag, även om hon säkert skulle klara det fint helt själv. Jag har en kompis som bor mittemot skolan som jag kan lämna lillan hos under tiden, vilket gör det hela mycket enklare.
Så nu hoppas och tror vi att det ska gå smärtfritt. Jag glömmer aldrig när jag gick med sonen för några år sedan och den lilla flickan som var inne innan oss grät och skrek så att jag trodde att taket skulle lyfta. Sonen kröp ihop på stolen och ville inte gå in. Han undrade vad de gjorde mot barn därinne. Men det gick såklart bra och efteråt skrattade han och undrade vad tjejen hade skrikit om. "I didn't feel a thing!"

Slut på friden

Och ni tror att ni har problem? Här verkar lillan ha bestämt sig för att hon inte behöver sova middag längre. Vad ska jag ta mig till? Hennes tupplur har ju varit min "återställare". Mitt lugn. Min frid. Min oas i det vilda.
Att den här stunden var på väg visste jag ju egentligen. Varje dag har det tagit längre och längre för henne att somna och att hon nu sover i en "big girl's bed" och inte en spjälsäng längre gör ju inte saken lättare. För mig. För henne är det ju väldigt mycket lättare att hoppa runt där uppe och dra fram alla böcker och leksaker och inte ha en tanke på att vila lite. Eller att mamma behöver vila lite...
Jag har envist hållit fast vid de där tupplurarna men jag måste nog inse att det är slut.
Jag ska inte klaga egentligen. Mina barn är, och har alltid varit, duktiga att lägga sig och somna själva i sina egna sängar. Alla tre har sovit hela nätterna sedan de var typ tre eller fyra månader gamla och har även sovit middag utan alltför mycket drama. Barn behöver sömn. Och mammor behöver barn som behöver sömn...
Sonen sov villigt tupplur fram tills han var nästan två och ett halvt medan mellantjejen gav upp siestan innan två årsdagen. Lillan är två år och fyra månader.
När jag skriver det här kan jag höra små, om än inte nätta, fötter som springer omkring däruppe. Kanske lika bra att jag medger förlust. Annars somnar hon fem minuter innan det är dags att hämta mellantjejen i skolan, och en lilla som man väckt är inte att leka med.

Uppdatering: De små fötterna jag hörde när jag skrev tidigare, hade burit den lilla flickan till föräldrarnas sovrum, där de små flinka händerna hade smetat nagelbandsolja och läppstift på sängkläderna. Väldigt kreativt.

Svarta tavlan, ett minne blott

Ikväll när vi åt middag skrapade lillan med gaffeln mot tallriken så att det "gnällde". Ni vet sådär så man ryser till och det gör ont i tänderna. Jag sa att det ljudet alltid påminner mig om skolan, när läraren skrev med kritan på svarta tavlan och råkade skrapa så att det tjöt till. Barnen såg helt oförstående ut.
Det är andra tider nu. Deras lärare skriver på den vita tavlan med tvättbara tuschpennor (som inte låter). De där vita tavlorna fanns när jag var liten också, men jag tror att de bara användes vid speciella tillfällen. När nu det kan ha varit. Skulle det vara lite avancerat använde man färgglada kritor i stället för vita på svarta tavlan. Och så skrev man Låt stå! i ena hörnet så att städerskan inte skulle sudda ut.
I de flesta klassrum har de på barnens skola även interactive whiteboards som läraren kopplar upp datorn till. Det mest high tech vi hade när jag gick i låg- och mellanstadiet var den där "åverhädden". Overhead projektorn som vägde ett ton och som släpades fram ibland, bara så att läraren kunde konstatera att lampan i den fortfarande var trasig.
Någon gång per år när jag gick i skolan rullades skolans TV fram. Det var väl när det var något extra informativt UR program på gång. Aaah, UtbildningsRadion... Oftast gick det inte att få någon bra mottagning på TVn så bilden rullade mest. Men vad gjorde det. Det var ju så spännande att få se på TV i skolan.
Mina barn kommer kanske aldrig att få uppleva krita-mot-svarta-tavlan-tandvärk, men tänk så levande och spännande lektioner kan göras med ljud och bild nuförtiden. Det finns så mycket information så lättillgänlig och så många fantastiska hjälpmedel. Men man måste komma ihåg att det är viktigt att lära sig räkna på fingrarna och i huvudet innan man lär sig använda en miniräknare.

Så har man meckat med bilen då...

Ok, inte meckat direkt, men det närmaste bilmeckning som jag kommer. Bilstädning.
Min bil ska besiktigas på måndag. Och innan ni påpekar det så vet jag att det inte är hur ren den är som de kollar, men det kan ju inte skada att bilen presenteras i ett gott, rent skick. Ungefär som när man går på anställningsintervju. Första intrycket är viktigt. Dessutom så behövde den verkligen grovrengöras invändigt så jag tyckte det var ett bra tillfälle att få ändan ur vagnen och få det gjort.
Helt otroligt vad man hittar saker när man städar bilen. Hårspännen, klubbpinnar, servetter, tandpetare, legobitar, godispapper, parkeringsbiljetter, bollar och pennor. Och mig ovetandes hade jag dessutom en imponerande samling pinnar från diverse skogspromenader under säten och i bagageutrymmet. Bra va? Man vet ju aldrig när man behöver en pinne.
Jag vet att jag har städat bilen sedan jul, ändå har jag idag dammsugit granbarr efter julgranen som givetvis transporterades i min bil. Jäklar vad de sitter fast i mattor och säten. Granbarr blandat med havssaltig sand från förra sommarens semester vid Kerrys stränder är en riktig utmaning att dammsuga.
Bilen har sju säten, och fem av dem sitter på sina egen skenor och kan skjutas fram och tillbaka. Mycket praktiskt. Ända tills man försöker få ut smulor, damm och lort från mellan de där skenorna. Inte så praktiskt anymore.
Men nu är det gjort. Jag har dammsugit och skurat och polerat. Invändigt är den skinande ren och ingen kommer någonsin att få åka i min bil igen!
Bilen borde klara besiktningen. Trots att "någon" tyckte att det var en bra idé, ett par dagar innan besiktningen, att pula in en paljett i ett av bilbältesspännena så att bältet bara gick att stänga varannan gång man försökte. Mångbegåvad make till undsättning. Inte nog med att han masserar fötter, han plockar även paljetter ur spännen med hjälp av pincetter.
Så efter mitt bilmeckande, tänker jag nu titta på rugby och koppla av med en kall öl. Men bara så att ni inte blir förvirrade eller oroliga så balanserar jag upp det med att berätta att jag faktiskt bröt en nagel när jag städade.

Fotnot

I går skrev jag om att ta fram sommarkläder. Sen slog det mig att till sommargarderoben hör ju nätta skor och sandaler. Jättekul. Jag gillar skor. Men vinterfötter gillar jag inte. Stackars bleka, hårda, spruckna fötter som varit instängda i strumpor och stövlar hela vintern.
Det är ju så mycket annat man ska hålla efter. Rynkor som ska smörjas in. Hår som ska klippas. Porer som ska rengöras. Hud som ska exfolieras. Naglar som ska filas. Armar som ska "definieras".
Allvarligt. Hur har folk tid? Jag försöker så gott det går, i mån av tid och lust och inspiration, men fötterna kommer liksom i skymundan. Det är ju ingen som ser fötterna. Bara maken som då och då får en fot uppslängd i knät med en förfrågan (vem sa order???) om massage.
Men i år, i god tid innan sandalsäsongen, tänker jag lyxa till med fotvård på skönhetssalongen. De ska få behandla och fila och olja in och massera och förvandla mina stackars vinterfötter från hårda till babymjuka. Om inte annat så för min stackars makes skull.

Kläder

Jag tycker alltid att barnen har så mycket kläder. Och så en dag upptäcker man att alla sonens byxor är en decimeter för korta och att mellantjejen bara har fyra toppar som inte är för små. Toppar som jag köpte alldeles för stora med flit för ett halvår sedan. Ibland växer de så det knakar.
Lillans garderob växer också. Hon får ju ärva av sin storasyster. Det är tre år mellan tjejerna, men kläder som mellantjejen hade för ett år sedan passar lillan perfekt nu. Mellantjejen är väl relativt normalbyggd medans lillan är av storlek större. Inte tjock, men lite mer bastant än sin syster. She's all there som man säger. Själv säger hon att kläderna krympt i torktumlaren...
Så nu blir det garderobsinventering och lite nyinköp från barnavdelningen.
Snart är det även dags att ta fram sommargarderoben. Hoppas jag verkligen. Och jag hoppas verkligen att jag inte växt ur några av mina sommarkläder...

Happy Paddy's Day!

Idag firar vi St. Patrick's Day och barnen är lediga från skolan. Det känns alltid lite lyxigt att glida runt i pyjamas sent på morgonen mitt i veckan.
Irlands nationaldag firas i någon form på många ställen över nästan hela världen. Inte så konstigt med tanke på att diasporan är så stor. Man beräknar att det finns runt 80 miljoner människor av irländsk börd världen över. Inklusive Nordirland har lilla Irland drygt 6 miljoner invånare. Det skulle bli trångt om alla bestämde sig för att komma hem...
I samband med St. Patrick's Day sker varje år en exodus av irländska ministrar som åker till världens alla hörn för att delta i firandet. Ett utmärkt tillfälle att bygga upp nätverk och kontakter när hela världen känner sig irländska. Det är viktigt att visa att Irland är "open for business" och redo för investeringar, export och affärsideéer. Premiärministern, an Taoiseach, firar alltid St. Patrick's Day i Vita Huset med den amerikanska presidenten.
Med dessa resor kommer varje år diskussionen i media om vilket slöseri med pengar det är. Mest är det just medierna som försöker trissa upp ämnet, att få det att låta som att ministrarna bara är ute efter en gratis semester. Alla som rest i jobbet vet att det inte är sådär vansinnigt spännande och att tiden inte är ens egen. Oppositonspartierna är tysta. De vet att när de sitter i regeringen är det de som måste åka.
Med den ekonomiska situationen som den är har premiärministern i år i alla fall gett order om att svångremmen måste dras åt. Inga förstaklass flygbiljetter, inga limousiner och inga lyxsviter på hotellet.
Klä er i grönt nu och gå ut och vifta med irländska flaggan. Ha en fin St. Patrick's Day!

Pratglada

Jag var och simmade i eftermiddags. Lyckades pricka in den perfekta tiden då stället var nästan helt tomt. Jag simmade mina längder i poolen helt ostört, virvlade runt i jaccuzzin alldeles själv och blundade och kopplade av i ångbastun utan att någon pratade med mig. Jag njöt i fulla drag.
Irländarna är trevliga och pratglada. Att du simmar eller halvsover i ångbastun hindrar dem inte från att försöka dra in dig i en diskussion om vädret, eller ekonomin, eller sjukvården. Härom dagen var det en rund, äldre herre som jag aldrig sett förrut,som i ångorna berättade för mig hur han gått upp 12 kg sedan september och hur han när han skulle ta på sig finkostymen fick lägga sig på sängen för att få igen blixtlåset på byxorna. En mental bild som jag fortfarande bär på...
Men de är trevliga och pratglada och jag trivs med det. Hellre det än surmulna människor som låtsas att de inte ser varandra.
Så iklädd baddräkt och simhatt så gnäller jag om regnet, suckar jag om höga räntor, skakar jag på huvudet åt väntetider för höftoperationer och ger jag uppmuntrande bantningsråd till främlingar i ångbastun. Jag är helt enkelt miljöskadad. Men på ett bra sätt. When in Rome...

För det är min dag idag

Idag firar vi Mors Dag här.
Gullungarna hade gjort sina egna kort till mig i skolan. De hade målat och ritat och skrivit så fint. Mammahjärtat blev alldeles varmt. Bland annat fick jag komplimanger för mitt fina blonda hår! Aahh!
Lillan ville först inte vara med och fira. Hon sa att det var i protest mot överkommersialiserade högtidsdagar som bara gynnar blomsterhandlare och kortförsäljare. Nej, det sa hon faktiskt inte, och till slut kom hon i alla fall in och sjöng Happy Birthday för mig. Jag är inte säker på att hon helt fattat vad det är för dag...
Med anledning av Mors Dag så pratade de på radion häromdagen om den traditionella "Irish Mammy". Matriarken som styr och ställer med allt och alla i familjen, samtidigt som hon självmant tagit på sig någon sorts martyr roll och jag hörde ett mycket träffande skämt.

How many Irish Mammies does it take to change a light bulb?
None.
"Sure amn't I grand sitting here in the dark."

Jag önskar alla mammor där ute en underbar dag. Speciellt min egen fina mamma. Kram.

Vackra klippor

I grevskapet Clare i västra delen av landet hittar ni The Cliffs of Moher, Irlands nominering till de nya Världens Sju Naturliga Underverk, och en av de mest populära turistattraktionerna i landet.
Klipporna är över 200 meter höga på sina ställen och stupar rätt ner i de vilda Atlantiska vågorna. Den mäktiga Atlanten, som under miljontals år har format klipporna och gett dem deras dramatiska utseende. Naturen när den är som bäst.
Fotografier gör inte platsen rättvisa. Ni får besöka den själva någon dag. Men jag ger er ett litet smakprov.

Uppskattad matleverans

Ett par gånger i månaden storhandlar jag livsmedel på nätet och får det hemlevererat från stormarknaden. Så himla smidigt att inte behöva jaga barn mellan hyllorna på mataffären och att slippa släpa på kopiösa mängder blöjor, tvättmedel, juice och mjölk. Och vin... Och öl...
Väl värt några extra euro.
Barnen tycker att det är jättespännande att se vad de kommer med. De stora barnen förundrades i början av att de alltid visste precis vad vi tycker om och behöver. Nu har de fattat att mamma har ett finger med i spelet.
I dag var det leveransdags igen. Lillan släpade fram sin stol till köksbänken för att hjälpa till. Hon småpratade exalterat med budet och klappade händerna och gjorde små förtjusta utrop när varje låda bars in. Ibland är de lättroade de små.
Så nu har vi precis vinkat adjö till det trevlige varubudet och samtidigt som jag är tacksam att lillan har slutat ropa "Bye bye! I love you!" när han går, så hoppas jag att hon snart även överger att kasta högljudda slängkyssar efter honom. Visst är det bra att hon inte är blyg och visst vill vi visa vår uppskattning för ett väl utfört arbete, men jag tycker ändå att vi ska ha lite gränser.

And that's just the way it is

Sonen hade "My News" i skolan. Slutklämmen med tillhörande illustration fick mig att skratta.

Jag ska få en laptop.
Jag ska åka till Israel.

Nu är inte jag av åsikten att en sjuåring behöver sin egen dator, laptoppen som är beställd är makens. Israelsemestern är inplanerad om ett drygt halvår. Det hindrar inte sonen från att klart och tydligt föreställa sig själv under palmerna i Israels gassande sol, lyckligt lekandes med sin fina nya laptop.
Maken säger att det är lätt att lista ut var den bestämda tonen kommer ifrån. Jag har ingen aning om vad han menar...

I am getting a laptop. I am going to Israel. And there is nothing anyone can do about it!

Seachtain na Gaeilge

Där fick ni en rubrik att bita i. Seachtain na Gaeilge, irländsk vecka är det nu. Eller egentligen en årlig tvåveckors festival då man firar och marknadsför det irländska språket.
Det är ett av de äldsta språken i Europa, men efter månghundraårig brittisk ockupation, där irländska var restrikterad och bl.a. förbjuden i skolor så tappade man mycket av språket.
Irländska är Irlands nationella språk och det officiella förstaspråket här, med engelska som officiellt andraspråk, trots att de flesta pratar engelska i vardagslag.
Alla vägskyltar visar ortsnamnen på både irländska och engelska, och officiella dokument och information från regeringen och statliga organisationer måste tryckas i båda språken.
Alla barn lär sig irländska i skolan och lärare i låg- och mellanstadiet måste genomgå ett obligatoriskt irländskt språkprov. På vår skola är de bra på att lära barnen irländska som ett språk, inte som ett abstrakt ämne. De sitter inte och tragglar glosor utan uppmuntras att använda det levande språket.
Många som har engelska som förstaspråk slänger in enkla ord och fraser i vardagsprat, alla har an cúpla focal, "a couple of words", och t.o.m jag har snappat upp tillräckligt för att på irländska kunna säga till barnen att stänga dörren eller äta upp.
Det irländska språket är en viktig del av landets kultur och historia och det är bra att man tar initiativ och förmedlar det, att man inte låter språket försvinna.

Svenska flickor

Idag pratade de på radion om att forskare vid Malmös universitet har kommit fram till att unga svenska människor är "more sexually fluid" än andra nationaliteter. Jag har aldrig tidigare hört uttrycket "sexually fluid" men i sammanhanget pratade man om att vara bisexuell, så jag antar att det betyder att man "flyter mellan" könen. Rätta mig om jag har fel.
De började efter detta diskutera varför om man sätter "Swedish" framför ett annat ord så blir det genast väldig intressant. Swedish girl. Swedish massage. Swedish sauna. Svenska möbler...
Lite lustigt att lyssna på som svensk. Är vi verkligen så spännande?
Det kanske är som den här videon påstår. Svenska Tjej - It's the Grej!
Den får mig att skratta iallafall.

Pengar

I bilen hem efter skolan igår diskuterade barnen hur bra det är med jul och tandtappning, för då får man presenter och en liten slant utan att det kostar oss någonting. Tomten och tandfen tar hand om det.
Mina barn har, som sig bör, barns syn på pengar. För mig har det varit viktigare att ge dem en åldersanpassad "moralisk kompass" än att de vet vad pappa tjänar eller hur mycket den nya bilen kostar.
De vet att man måste jobba hårt för sina pengar. De vet att man inte kan slösa, eller köpa nytt bara för att man känner för det. De vet att man måste hjälpa andra och ge till de som har mindre. De förstår att Wii spelet kostar mer än legogubben, men att man måste vara rädd om alla sina saker. Men de ser egentligen ingen skillnad på 20 cent och 20 Euro. De kan hitta ett kopparmynt i bilen och vill använda det för att bjuda hela familjen på glass.
Tids nog kommer de att förstå att papperspengar faktiskt är roligare än mynt. Tids nog inser de hur lite man faktiskt får för en Euro.
Tids nog kommer de inte att köpa det där om släden fullastad med presenter och dragen av renar. Men jag tänker inte vara den som tar tomten eller tandfen från dem.

Brunt, brunt, brunt

Vintern var lång och kall.
Här på västra Irland brukar vi ha minusgrader kanske ett par dagar om året. Den här vintern hade vi det i flera veckor. Temperaturen kröp ner till -10 i en vecka.
Frosten och kylan var obarmhärtiga. Där det i vanliga fall är relativt grönt året om har vi nu brunt och beige. När man ser sig omkring känns det nästan som att man är någon annanstans. Brunt, brunt, brunt. Men ganska fint ändå.
Men nu är våren här. Solen har hittat oss igen. Världen omkring oss tinar, värms och vaknar. Snart, snart blir det grönt igen.

Soundtrack

Vilka låtar skulle ni välja som Soundtrack till era liv? Ni vet, låtar som skulle passa som bakgrundsmusik till berättelsen om er. Inte nödvändigtvis er favoritmusik, men låtar som får er att komma ihåg personer och platser och händelser.
Musik har en otrolig förmåga att framkalla starka minnesbilder. Ibland när man hör en gammal sång på radion kan man förflyttas i tid och rum. Man ser och hör och känner lukter.
När jag hör Driftwood med Travis så sitter jag i vår lilla lägenhet i Dublin en varm vårkväll och till Billy Pauls version av Your Song så dansar jag på borden i en parisisk nattklubb.
När Cornelis Vreeswijk sjunger Felicia, adjö så förflyttas jag till en studiolägenhet på sjätte våningen i Paris 9e arrondissement. Tjejen som bodde där innan hos hade lämnat kvar en kassett som vi lyssnade på.
När Sven-Bertil Taube sjunger om Rönnerdahl som valsar omkring i Sjösala så är jag sju år gammal och på bilsemester med familjen.
När jag hör de första tonerna på Clarkes Trumpet Voluntary så är jag vips på bröllop. Mitt bröllop. På väg in i kyrkan med pappa.
Och så spelar de Michael Jacksons I Just Can't Stop Loving You på radion och jag dansar tryckare på ett skoldisco.
Precis som Abba tackar jag för musiken. Vad tyst det skulle vara utan den.

Jag - en dinosaurie?

Idag har jag läst i Aftonbladet att jag är en dinosaurie. Och om det står i Aftonbladet så måste det ju vara sant.
Ja, nu var det ju inte mig personligen de beskrev, men den där konstiga gruppen som kallas för hemmafruar. Dinosaurier, dömda till undergång. Ett minne blott av en tragisk epok. Och om de finns så tillhör de endast överklassen...
Hmm, låt mig se. Dinosaurie? No. Ett minne blott? Nejdå, jag finns här fortfarande. Överklass? Tillåt mig småle. Det är tur att man inte är känslig. Eller lättkränkt ;)
Här behöver jag aldrig försvara eller förklara mitt val. Ingen tycker det är konstigt att yrkesarbeta och ingen tycker det är konstigt att vara hemma. Folk gör det som passar och det de kan. Men i Sverige verkar det vara ett fruktansvärt klavertramp att välja bort arbetslivet ett par år. Valfriheten har fått ge vika för jämställdheten.
Så det är väl tur att jag bor där jag bor. Jag vill ju inte göra någon, som inte har något med mina val att göra, upprörd.

Barnarbete

Vid det här laget har väl alla hört om flygledaren i New York som tog med sin unge son till jobbet och lät honom dirigera flygtrafik. Hur man kan göra något så urbota dumt är bortom mitt förstånd. Inget hände, inga plan störtade eller kolliderade och pappan hade säkert allt under kontroll, men att man ens kan tänka tanken att det skulle vara en skojig grej är ju inte klokt. Flygledaren har med rätta blivit avstängd medans incidenten undersöks.
Nu är ju detta ett extremfall, men det fick mig att tänka på det där att ta med sig barn till jobbet i allmänhet. För mig är det en självklarhet att man inte gör det. Visst ska man visa barnen var mamma och pappa jobbar och förklara vad de pysslar med. Låt dem sitta i kontorsstolen, grävskopan eller polisbilen. Låt dem trycka på tangentbordet eller ljuda sirenerna. Men ta inte med dem på kundbesök eller möte med chefen. Jag tycker inte det är ok att sitta och amma på kommunfullmäktiges årsmöte eller att låta ungen svara i kontorstelefonen.
Som kund, servicetagare eller kollega tycker jag inte att det är gulligt eller roligt. Visst finns det undantag då barn kan vara med och hjälpa till, men överlag tycker jag att det är opassande och oproffesionellt. Och när jag är ute och flyger vill jag gärna tro att flygledaren som dirigerar landningen inte är distraherad av en sexåring som vill färglägga eller en tvååring som har ett oförklarligt raseriutbrott.

Ojämställd

De absolut bekvämaste kläderna jag har tillhör min make. Tänk så skönt det är att efter ett varmt, långt bad på kvällen ta på sig hans stooora t-shirt med lååånga ärmar och använda den som nattsärk. Eller de där trötta mornarna när man inte har inspiration att sminka sig eller piffa till håret, så man sätter upp en hästsvans och drar på sig ett par bekväma jeans och makens suuupermjuka luvtröja och lullar omkring och myser. Luvtröjan är bäst. Idag är det en luvtröjdag. Det är för övrigt luvtröjans fel att jag inte har strukit den där klädhögen. Luvtröjsmysighet går inte att kombinera med hemmafrueffektivitet.
Maken är generös. Han lånar snällt, ibland kanske lite ofrivilligt eller t.o.m ovetande, ut sina bekväma kläder. Men vi lever i en ojämställd värld. Generositeten är enkelriktad i det här fallet. Jag skulle inte bli imponerad om maken tog på sig mina klänningar eller skjortor. Inte ens mina varma koftor får han låna. Inte ens om det är minusgrader.

Liten olycka

Sonen gjorde sig illa igår när han väntade på mig efter skolan. Han lekte med kompisar på skolgården, sprang in i en stolpe, ramlade och slog huvudet i ett trappsteg och rullade efter det in i buskar och lera. Snutten, han ville väl inte göra det halvdant. Han skrapade upp ett blodigt litet sår i pannan, hade rivsår på ryggen och var väldigt lerig. Han är ok. Jag hade honom under observation hela kvällen och natten. Ingen huvudvärk, inget illamående, såret läker och han är pigg och alert. Han var även mycket nöjd med att jag skrev en lapp till läraren om att han slapp göra läxorna igår kväll. Inget ont som inte har något gott med sig...
Hans systrars reaktioner till olyckan var dramatiska och något förvånande. Mellantjejen slog händerna för ansiktet och utbrast:
"Fungerar hans hjärna fortfarande?"
Lillan fick syn på såret i morse och sa:
"Mmm. Jam. Lick his face!"
Jag vet inte om det är för mycket eller för lite mat hon får den ungen...

Segerns sötma

Vilken sportig helg jag har haft. Ok, rent fysiskt kanske jag inte har tagit ut mig, även om jag faktiskt hann med både simning och ett par promenader i vårsolen, men jag har tittat på massor av spännande sport.
I går kväll var det ju ishockey OS-final mellan USA och Kanada. Jag har inte sett en ishockeymatch på flera år så det var riktigt roligt att sätta sig ner och titta och komma ihåg alla ord och uttryck och regler. Som opartisk tittare så tycker jag alltid det är roligt för ett hemmalag att få vinna i sådana här sammanhang, OS, VM, EM etc. , så jag hejade på och gladdes med Kanada. Sorry Petra...
I lördags var det rugby. Och jag kan ju säga att när Irland spelar England på bortaplan så gäller inte den där opartiska regeln om att hemmalaget ska få vinna. Gamla sår kanske är läkta, men få saker smakar lika sött för irländarna som att vinna över England. Speciellt när man slår den gamla fienden på deras egen bakgård...
Det var en riktig rysare men vi fick det resultat vi hoppats på.
Oj, oj, oj. Skönt att det är måndag så jag kan stretcha och ta igen mig lite efter helgens alla idrottsaktiviteter.