Jag var och simmade i eftermiddags. Lyckades pricka in den perfekta tiden då stället var nästan helt tomt. Jag simmade mina längder i poolen helt ostört, virvlade runt i jaccuzzin alldeles själv och blundade och kopplade av i ångbastun utan att någon pratade med mig. Jag njöt i fulla drag.
Irländarna är trevliga och pratglada. Att du simmar eller halvsover i ångbastun hindrar dem inte från att försöka dra in dig i en diskussion om vädret, eller ekonomin, eller sjukvården. Härom dagen var det en rund, äldre herre som jag aldrig sett förrut,som i ångorna berättade för mig hur han gått upp 12 kg sedan september och hur han när han skulle ta på sig finkostymen fick lägga sig på sängen för att få igen blixtlåset på byxorna. En mental bild som jag fortfarande bär på...
Men de är trevliga och pratglada och jag trivs med det. Hellre det än surmulna människor som låtsas att de inte ser varandra.
Så iklädd baddräkt och simhatt så gnäller jag om regnet, suckar jag om höga räntor, skakar jag på huvudet åt väntetider för höftoperationer och ger jag uppmuntrande bantningsråd till främlingar i ångbastun. Jag är helt enkelt miljöskadad. Men på ett bra sätt. When in Rome...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag förklarade för min irländska chef en gång hur min stora, feta, judiska familj fungerade och hon tyckte att det lät ungefär som en irländsk familj. Det låter som att irländare och israeler är rätt lika.
Karin: Jag har faktiskt också tänkt det ibland! Finns flera likheter.
jag hâller definitv med!! och gravar- ordentligt, ât farbrorn pâ sängen!
SC: Haha, ja det är en härlig mental bild! Ännu härligare när man får den levererad "live" av personen i fråga ;)
Skicka en kommentar