Idag har jag läst i Aftonbladet att jag är en dinosaurie. Och om det står i Aftonbladet så måste det ju vara sant.
Ja, nu var det ju inte mig personligen de beskrev, men den där konstiga gruppen som kallas för hemmafruar. Dinosaurier, dömda till undergång. Ett minne blott av en tragisk epok. Och om de finns så tillhör de endast överklassen...
Hmm, låt mig se. Dinosaurie? No. Ett minne blott? Nejdå, jag finns här fortfarande. Överklass? Tillåt mig småle. Det är tur att man inte är känslig. Eller lättkränkt ;)
Här behöver jag aldrig försvara eller förklara mitt val. Ingen tycker det är konstigt att yrkesarbeta och ingen tycker det är konstigt att vara hemma. Folk gör det som passar och det de kan. Men i Sverige verkar det vara ett fruktansvärt klavertramp att välja bort arbetslivet ett par år. Valfriheten har fått ge vika för jämställdheten.
Så det är väl tur att jag bor där jag bor. Jag vill ju inte göra någon, som inte har något med mina val att göra, upprörd.
torsdag 4 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
En av mina vârdtagare berättade för mig igâr att hon ville lämna sin man för mânga âr sedan men att hon var beroende av honom ekonomiskt och därför stannade kvar. Det är just det som jag har emot att vara hemma; det här att man inte är ekonomiskt oberoende! Min man har haft det kämpigt ekonomiskt pga företaget han jobbar för och det kändes skönt för mig att vi âtminstonde hade min lön att falla tillbaka pâ, även om den inte är sâ fet;)
För mig personligen sâ ville jag ut i det franska arbetslivet för att lära mig franska ordentligt och skapa mitt egna sociala nätverk.
Min mamma var hemmafru i över 20 âr och det är jag mycket tacksam för men jag var lika glad när hon âterupptog studierna och började jobba.
Nu skulle jag själv vilja dra ner lite pâ min arbetstid för att omskola mig till ngt annat. Vi fâr se;)
Nu glömde jag logga av min man igen. Suck;)
Dosiss: Det som irriterar mig (och som egentligen inte är ett problem för mig eftersom jag inte bor i Svedala ;)) är den där attityden att en kvinna som är hemma är det eftersom hon gått in i en fälla och blivit tvingad.
Att man faktiskt gör ett välinformerat val verkar vara otroligt svårt att förstå.
Självklart måste man tänka och planera framåt. Jag är ingen naiv romantiker, men jag kan inte leva mitt liv och göra mina val med ett antagande att jag och min man INTE kommer att vara tillsammans för alltid. Som en familj jobbar man som en enhet, "beroendet" fungerar åt båda hållen.
Alla måste få ordna sin familj efter sina omständigheter.
Vad skulle du vilja omskola dig till? Några planer?
Det är ju som sagt det där med att välja, eller att inte få välja utan att någon annan talar om för en hur man känner, som jag tycker är svårt med Sverige ibland. Ekonomin är en viktig faktor, men det finns fler sidor att titta på. Både för- och nackdelar.
Det tuffaste som kvinna i Sverige är att alla förväntas heltidsarbeta OCH ta hand om familjen, men om någon skulle ta in lite städhjälp några timmar i veckan, då ska man helst skämmas för det...
TinTin: Visst är det viktigt att ha valfrihet. Jag vill välja om jag ska vara hemma eller inte. Och om jag ska jobba vill jag välja barnpassning själv. Inte stå i kö hos kommunen för att bli placerad. Skulle ha väldigt svårt för det systemet tror jag.
Freedomtravel: Precis. Och de som tycker man ska skämmas för att anlita städhjälp, anser de då att städning är ett dåligt jobb? Eller ska man skämmas för att man inte är en superhjälte som klarar allt själv? Jag fattar liksom inte logiken. för mig är det en "win win situation". Du får städningen gjord och någon annan har ett jobb :)
Tittade in på din blogg. Härliga resor och fina bilder!
Skicka en kommentar