Barnarbete

Vid det här laget har väl alla hört om flygledaren i New York som tog med sin unge son till jobbet och lät honom dirigera flygtrafik. Hur man kan göra något så urbota dumt är bortom mitt förstånd. Inget hände, inga plan störtade eller kolliderade och pappan hade säkert allt under kontroll, men att man ens kan tänka tanken att det skulle vara en skojig grej är ju inte klokt. Flygledaren har med rätta blivit avstängd medans incidenten undersöks.
Nu är ju detta ett extremfall, men det fick mig att tänka på det där att ta med sig barn till jobbet i allmänhet. För mig är det en självklarhet att man inte gör det. Visst ska man visa barnen var mamma och pappa jobbar och förklara vad de pysslar med. Låt dem sitta i kontorsstolen, grävskopan eller polisbilen. Låt dem trycka på tangentbordet eller ljuda sirenerna. Men ta inte med dem på kundbesök eller möte med chefen. Jag tycker inte det är ok att sitta och amma på kommunfullmäktiges årsmöte eller att låta ungen svara i kontorstelefonen.
Som kund, servicetagare eller kollega tycker jag inte att det är gulligt eller roligt. Visst finns det undantag då barn kan vara med och hjälpa till, men överlag tycker jag att det är opassande och oproffesionellt. Och när jag är ute och flyger vill jag gärna tro att flygledaren som dirigerar landningen inte är distraherad av en sexåring som vill färglägga eller en tvååring som har ett oförklarligt raseriutbrott.