Nya ord

Jag är inte alltid så konsekvent som jag borde vara när det gäller att prata svenska med barnen. De förstår i stort sett allt, men svarar mig gärna på engelska och då är det så lätt att jag glider in på engelska också. Därför är det så roligt att se hur mycket deras svenska förbättras varje gång vi varit i Sverige. De lär sig nya ord och språket kommer mer naturligt. Men ibland blir det lite lustigt.
Sonen börjar alltid säga "jo" istället för "ja" när vi är i Sverige. Jag antar att det är för att han hör ordet "jo" och vill använda det och på engelska använder man ju "yes" för båda. Det låter lite finlandssvenkt. "Vill du ha saft?" "Jo!"
Lillan har haft morgongymnastik med mormor och lärt sig "Upp och Ner". Att hon sen säger det i fel ordning och ropar "Ner!" när hon sträcker fingrarna mot taket gör ju inget.
Och mellantjejen har lärt sig ett av de väldigt viktiga orden, "Mys-pys". Alla som växt upp i Sverige har väl haft fredagsmys med chips och godis och annat gott på helgerna. Så en kväll sa jag att nu ska vi ha lite mys-pys och hällde upp ostbågar i en skål. Så dottern tror nu att ostbågar heter mys-pys. Jättegott tycker hon att det är men efteråt får man höra: "Usch vad det luktar mys-pys om mina fingrar!"