Jag har fått kallelse till lillans tvåårskontroll. Hon är inte riktigt två än, men de antar väl att med en mamma som mig så är hon väldigt intelligent och framåt och kallar därför lite tidigare än vanligt :) Dags att börja träna alfabetet och 500-bitars pussel inför besöket...
Lillan är nästan två och när storebror var lika gammal som hon är nu så var han redan storebror. Men lillan är fortfarande "the baby" hos oss.
- Ni måste vara tysta, "the baby" sover.
- Kan du byta på "the baby".
- Har "the baby" ätit upp?
Häromdagen parkerade jag och lämnade lillan i bilen precis utanför Frukt & Gröntaffären. Jag stod vid disken och vinkade och tittade ut på lillan och såg inte att damen som jobbar där kommit för att betalt.
"Oh, sorry", sa jag, "Jag kollade bara ut för att se om "the baby" var ok".
"Oohh", sa hon. "Lovely! Hur gammal är "the baby?".
Hon hade nog förväntat sig att jag skulle säga typ sju veckor, eller kanske 5 månader. Jag skrattade och sa att hon är 22 månader, inte någon baby egentligen. Folk tror väl att man faktiskt pratar om en baby när man säger baby...
Kommer vi att prata om "the baby's" första dag i skolan? Eller om när "the baby" konfirmerades? Kommer vi kanske att berätta för våra vänner att "the baby" börjar på universitet idag?
Vem vet. Jag får nog återkomma om det när "the baby" har gift sig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jamen, hur gamla de än är sâ förblir de hu alltid vâra bebisar:)
Dosiss: Det är sant. Maken är yngst i sin familj och hans brorsbarn kallar honom för "Granny's baby"!
Din baby är ju exakt lika gammal som min baby. Han kommer alltid vara mammas bebis :-)
Luxlatte: Ja man ser dem nog alltid som sina små bebisar. Gäller bara att inte kalla dem för det så deras kompisar hör när de är i tonåren ;)
Skicka en kommentar