fredag 12 juni 2009

"...låtom oss fröjdas i ungdomens vår."

Idag tar de studenten i min gamla hemstad. Läste i lokaltidningen att min gymnasieskola vandaliserats under natten. Man hoppas att ha den städad, tvättad och fixad innan studentutsläppet i eftermiddag. Är vandalisering och klotter väldigt vanligt i Sverige? Kanske är det bara i min hemstad. Där verkar det vara sport.
Hur som helst så tänkte jag tillbaka på när jag tog studenten. Hela veckan innan då alla festade, tältade, spexade och deltog i tävlingar mellan de två gymnasieskolorna i staden.
Studentdagen då vi vitklädda och viftandes med studentmössorna rusade ut på skolgården där släkt och vänner samlats för att gratulera oss.
Tågandet under sång från skolan till Stora Torget där studenterna från de två skolorna möttes för ännu mer sång, kramar, hattviftande.
Kortegen genom stan. Bilar, cyklar, båtar klädda i björklöv och flaggor. Mina vänner och jag hade klätt pappas lilla lastbil och ställt dit bord och stolar. Där satt vi och drack champagne och skrattade och skrålade. Mer sång såklart "För vi har tagit studeeeeeenteeeeeen!!! Fy fan vad vi är bra!!!!"
Mottagning för släkten hemma. Sedan på kvällen var det tags att möta upp med klassen igen för att åka runt till allas hem och bjudas på snittar och sötsliskig vinbål. Vi åkte runt på flaket och sjöng hela natten.
Vid midnatt träffades alla studenter åter på Stora Torget. "Fy Faaaan vad vi är bra!!!"
Jag tror jag gick och lade mig vid åtta på morgonen. Pappa kom in och försökte bjuda på smörgåstårta klockan nio. Lustigkurre! Jag ville inte ha! Det luktade vinbål i hela huset tyckte jag. Eller det kanske var om mig...
Vad roligt vi hade. Vad lyckliga vi var. Vad spännande det var att skolan var slut. Vi var ju vuxna nu tyckte vi. Hur kommer det sig då att de som tar studenten idag är barn?
Det var 19 år sedan jag tog studenten. Tänk vad mycket som hänt sedan dess. Saker jag inte hade någon aning om skulle hända. Saker jag inte ens kunnat gissa eller fantisera skulle hända. Tänk vad bra det blev!

4 kommentarer:

Svensk chekchouka sa...

Jag sväljer och sväljer, men târarna kommer ändâ.
Vi hade stora planer för framtiden, det minns jag. mycket blev inte som vi trodde, kanske ännu bättre. Men nâgot som fâr mig att rysa av välbehag är att den där känslan att ha världens bästa vän vid min sida aldrig lämnat mig.

annai sa...

SC: Vi var ju på väg till London ett tag innan vi bestämde oss för Paris. Sedan skulle vi till Italien från Paris. Tänk vilka vägskäl man stått vid.
Kram vännen. Vi har haft många fina äventyr och det är inte slut än!

Lillie plein damour sa...

Vad fint du skriver och vilken fin vänskap ni har, visst är det skönt att ha en vän som ALLTID finns där, och som har följt en under livets gâng, som känner ens föräldrar som vet vilka kvaliteer man har för att inte tala om motsattsen.
Jag och Millan pratade om vâr Santorini trip som aldrig blev av för att vi brâkade ^precis innan och vi tänkte att det kanske blir av när vi fyller 40, eller 20 menar jag ju.
Je vous aime.

annai sa...

Lillie: Vänner är så viktiga. De som vet allt det positiva och negativa och är med dig "for the duration". Ta den där resan till 40års kalaset!