Hello! Can anybody hear me?

Man får inte vara känslig eller ha lätt för att känna sig lite utfryst.
Mina barn har en fantastisk förmåga att helt totalt ignorera sin omgivning och det man säger till dem. Och med "sin omgivning" menar jag givetvis mig!
För ett par år sedan trodde jag faktiskt att mellantjejen hade fel på hörseln, så duktig var hon på att välja att inte höra vad jag sa. Det är absolut inget fel på hennes öron. Min svärmor har berättat att hon faktiskt tog min svåger till doktorn när han var liten för hon trodde att han hade hörselfel:
"Det är inget fel på hans hörsel", sa doktorn. "Han är bara olydig".
Det måste ligga i släkten.
Det är definitivt från min man de har ärvt den här talangen. Jag önskar att jag hade samma förmåga att koppla bort det som pågår omkring mig när jag t.ex läser eller tittar på TV. Tänk så härligt det skulle vara ibland.
Jag kan vara i köket och resten av familjen sitter i vardagsrummet. "Daddy", hör jag. Inget svar. "Daddy" "Daddy" "Daddy" Men Daddy tittar på rugby och har glömt tid och rum och barn. Efter femtonde "Daddy" ropar jag "Svaaaara henne!!!" Jag vet ju att de kan hålla på i en evighet och att han inte kommer att höra dem på 80 minuter.
Ibland hör de mig, men de lyssnar inte. De svarar på det som de tror att jag frågar. Som häromdagen när mellantjejen hade varit inne i badrummet länge:
"Vad gör du? Bajsar du?" frågade jag.
"Ost och salami" svarade hon.
Suck.