När min man satt och läste häromdagen frågade jag hur många sidor han hade kvar i sin bok. Han skakade på huvudet och tyckte att det var en så typiskt svensk fråga.
Jag funderade lite på det och kom fram till att det stämmer kanske. Vi svenskar tycker nog om att kunna sätta siffror på saker och ting. Vi gillar att mäta och kvantifiera vardagen. Mycket mer så än irländarna i alla fall.
En svensk vet alltid hur varmt, eller kallt, det är ute. På sommaren vet man precis hur många grader det är i vattnet. På närmsta halvgrad. Fråga en irländare hur varmt vattnet är och du får till svar "Ah, it's grand. Not too cold!".
När vi beskriver vem någon är för en kompis så börjar vi ofta med vilket årtal personen i fråga är född. "Han är 68:a" eller "Du vet säkert vem hon är. Hon är 71:a". Här skulle folk inte alls förstå vad man menade.
När folk citeras eller skrivs om i tidningar så står åldern ofta med efter namnet. Det ser man sällan i irländska tidningar.
Om man beställer en drink på krogen i Sverige får man frågan om man vill ha en 4:a eller 6:a.
Vad gäller våra små barn så kollar vi noga var deras längd och vikt ligger till på "kurvan". Kurvan är väldigt viktig.
Jag passar alltid tiden, men efter många år på Irland har jag lärt mig att klockan här är väldigt "ungefärlig". Inte så i Sverige. Jag kommer ihåg en gång när min pappa skulle på konferens och enligt schemat skulle lunch intagas kl. 13.25. Inte halvtvå. Jag gapskrattade åt det. Såg framför mig hur alla reste sig och gick ifrån konferensrummet kl. 13.23 för att hinna ställa sig i kön i lunchrestaurangen till kl. 13.25. Har väl bott på Irland för länge, för mina föräldrar förstod inte alls det lustiga.
Så vad tror ni? Är det mina svenska gener som ger mig ett behov att veta vilken sida min man är på i sin bok?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jättebra inlägg Anna, intressant och roligt!
He he, tja, vâr franska vänner vet nu att det är bäst att de kommer i tid annars fâr de se en halvt hysterisk svenska med stoppuret i handen. När mina franska arbetskamrater kindpussar varandra pâ morgonen sâ sticker jag in huvudet och skriker "Tjena, jag är här nu!". Kindpussa 12 personer varje morgon har jag inte tid till.
SC: Tack vännen!
Dosiss: Jamen så är vi ju, vi svenskar. Punktliga och praktiska!
Mitt i prick!!
På frukostrasten på jobbet kommer ibland vädret på tal.
-Det är nog varmare idag än igår, säger någon.
-Nja, det känns ungefär samma, säger en annan.
-Igår var det 16,7 när jag vaknade och idag var det faktist hela 17,8, säger jag...
Första gången kollade alla på mig som om jag kom från en annan planet, men nu har de vant sig vid statistikläsande mig! Ingen annan har såklart digital termometer som visar inne- och utetemperaturen samtidigt och även dagens högsta och lägsta temperatur, något som annars finns i varje svenskt hem.
Du har så rätt och jag har aldrig tänkt på det. Något annat svenskarna gillar med siffror är att säga vilken nr vecka de har semester. Vi har semester vecka 32 så då kommer vi och hälsar på. Jag har noll koll och ingen kalender som talar om numret på veckan så jag får snällt sitta och räkna för att säga exakt datum är alldeles för tokigt :-)
Jättebra inlägg. Skrattade gott och nickade igenkännande.
Katarina: Hahaha, det ska vara EXAKT! Jag undrar varför det är så viktigt egentligen, att ha exakta, precisa nummer på allt. För en ickesvensk måste det verka väldigt "obsessive".
Petra: asg... Ja just det. Veckonummer hade jag glömt. Det används nog bara i Sverige. Jag har heller ingen aning om när vecka 18 eller vecka 39 är sådär på rak arm. 1 och 52 klarar jag...
Åh, jag tror bestämt att jag är lite irländsk av mig. Har så dålig koll på siffror. Varmt väder eller kallt väder. Varmt vatten eller kallt vatten. Mycket pengar eller lite pengar ... Det räcker bra för mig. :D
Kram!
anna of sweden: Ja du kanske har lite irländskt blod i ådrorna :-). Helt klart väldigt osvenskt att inte ha koll på vattentemperaturen!
Skicka en kommentar