söndag 26 april 2009

Tuffa lekar

Igår var sonen på födelsedagskalas. Igen. Ens eget sällskapsliv framstår som otroligt torftigt när man jämför med en sexårings...
När det var dags att hämta vid kalasets slut fann jag honom åkandes med huvudet först nedför hoppslottets rutschkana, brottandes med en annan pojke. Båda tjöt av skratt.
-Hade du roligt på kalaset?
-Jaaa, det var jättekul! Super roligt! Paddys läpp sprack så det kom blod. David, som råkade skalla Paddy, har två stora bulor i huvudet. Tony slog sig flera gånger. Och titta! Mina ben är täckta med blåmärken!
Visst. Vad mer kan man önska och hoppas att få ut av ett lyckat kalas?
Att bråk och kiv kan vara så roligt. Barnen älskar att "leka bråk". Helst med deras pappa. Pappa är bäst på att leka bråk. De brottas och knuffas och kittlas. Själv förstår jag det inte alls. De brukar bråka rätt duktigt på allvar, så varför låtsasbråka när man är sams?
It's all fun and games until someone loses an eye säger man här. Låtsasbråk slutar allt som oftast med att någon blir ledsen och då får mamma rycka in och trösta. Samma mamma som alltid säger att man ska inte låtsasbråka för det är alltid någon som gör sig illa och blir ledsen... Men, men, vad vet hon...?

2 kommentarer:

Svensk chekchouka sa...

Jag som trodde att det bara var i vâr familj det gick till sâ...

annai sa...

SC: Så det är likadant hos er? Vet inte vem som är värst ibland. Pappa eller son!