Jag har en tvååring. Det är tredje gången jag har en tvååring så man tycker att jag borde ha vanan inne och vara lite haj på det, men så funkar det inte. The terrible twos. Jag har fortfarande så många frågor.
Varför när jag tar med henne till stormarknaden så springer hon som en galning i gångarna, med mig som en galning efter, men när jag tar med henne till skogen på promenad så står hon stilla på samma ställe i 20 minuter och tittar på en pinne? Barn- och kundvagnar har hon ratat för länge sedan.
Varför gallskriker hon när jag borstar tänderna på henne men när hennes pappa gör det sitter hon lugnt tillbakalutad och blundar och njuter? Vi använder precis samma tandborste och metod!
Varför ritar hon så passionerat på dörrar, väggar, golv och sina syskons läxböcker men visar inget intresse när vi tar fram papper och målarböcker? Det är inte alla färger och streck som går att tvätta bort...
Alla dessa frågor som jag antar att vi aldrig får svar på. Jag får trösta mig med att hon i alla fall är artig när hon vägrar och får sina vansinnesutbrott. Hon säger alltid "No thank you" inte bara "No".
torsdag 11 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
asgarv. Ja-a du, frâgorna är oändliga, störst av de alla; VARFÖR vill de aldrig sova...
Kram
Jag har förträngt den âldern, annars hade jag nog fâtt psykbryt.
SC: Haha, ja när jag lägger dem så är det lillan som tjoar och ropar och sjunger och försöker få igång de andra!
Dosiss: Och det blir värre varje gång tror jag. Eller också känns det så för att jag är äldre... :)
Härligt inlägg. ;)
anna of sweden: Tack! Och hon är trots allt en härlig unge :)
Skicka en kommentar