Ibland skulle jag vilja kunna gå på toaletten utan att någon kliver in och börjar prata med mig.
Ibland skulle jag vilja kunna köra bil utan att det är bråk i baksätet om vem som har rätt att titta ut genom vilket fönster.
Ibland skulle jag vilja kunna sätta på musik utan att någon annan börjar ropa om vilken låt de vill höra.
Ibland skulle jag vilja kunna äta middag utan att behöva tjata på andra att äta upp.
Ibland skulle jag vilja kunna lägga mina nycklar på köksbänken utan att någon går iväg med dem.
Ibland skulle jag vilja kunna ta på mig finkläder utan att sen behöva värja mig från snoriga näsor och chokladkladdiga händer.
Listan kan göras lång.
Men jag vill ju vara mamma. Och det vill jag ju alltid vara. Inte bara ibland.
Så alla de där andra sakerna får väl vänta några år till. De är ju faktiskt inte så viktiga. Och en kram är ju alltid en kram, även om den är snorig och chokladkladdig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Visst är det!!
Här har vi kommit så långt att jag får sitta ifred på toa, men vi bråkar för det mesta i bilen trots att vi har bestämda platser.
Sätter jag på nån musik i bilen ska jag först förklara vem det är, hur gammal sångaren är, om han lever eller är död, och vips var låten slut och jag hann knappt lyssna...
Och jag kan faktiskt klä mig i finkläder utan att snoras eller kladdas ner, skönt med lite större barn!!
Katarina: Åh vilken lyx att få kissa ifred ;) Bara några år kvar!
Jag har upptäckt att de växer och med det att de blir mindre frâgvisa tex. Sonen vill ju inte ens hâlla handen mera och dottern kan leka själv i flera timmar.
Dosiss: Och när de blir äldre så kommer vi väl gnälla om att de inte pratar med oss längre och aldrig vill vara där vi är ;)!
Skicka en kommentar