Grannar

Vid ett flertal tillfällen i går eftermiddag såg jag en av granntjejerna här utanför, pratandes i telefon, barfota och klädd i pyjamas. Visst, vi har alla lata dagar då vi slappar i pyjamas hela dagen, men själv brukar jag hålla mig bakom stängda dörrar då.
Man väljer inte sina grannar men har man tur blir de som goda vänner och har man otur blir det bråk om petitesser som gräsklippning och hög musik. De flesta grannar samexisterar man med med sådär lite lagom umgänge. Man morsar på varandra och pratar lite väder och vind. Man håller ett öga på deras hus när de åker på semester och man lånar extra stolar av dem när man ska ha partaj. Man känner egentligen inte varandra så väl men man vet i stora drag vilka tider grannarna jobbar och vilka vänner de har. Barnen leker med varandra och det kanske ofta är så man lär känna föräldrarna.
Sättet man känner varandra på är lite annorlunda också. Det bor en äldre man lite längre ner på gatan här. En underbart trevligt gentleman som jag alltid pratar med när jag är ute och går. Jag vet allt om hans dotter i Dubai och han frågar alltid om barnens skolgång. Jag har känt honom i snart fyra år men kom på häromdagen att jag vet faktiskt inte vad han heter.
Jag har bott på många ställen och haft massor av grannar, en del mer minnesvärda än andra. Mannen i korridoren i Paris t.ex. som alltid "råkade" öppna sin dörr naken när jag och min vän kom hem.
Eller den där galningen på en av våra andra Parisadresser som klippte sitt eget hår, utan spegel, och satt och ropade våra namn mitt i natten. Samma kille erbjöd sig att hjälpa våra andra grannar när de låst sig ute. "Så bra, har du rätt verktyg?" sa de. Jajamensan sa han och kastade en tegelsten genom deras fönsterruta. Han var faktiskt en galning på riktigt. Män i vita rockar kom och forslade iväg honom en dag och vi kunde öppna våra fönsterluckor igen.
När man bor i lyhörd lägenhet kan man bli väldigt involverad, på lite distans, i sina grannars privatliv. Både "the good times and the bad"... I Dublin satt vi spända och lyssnade på ett sjuhelsikes gräl en dag. De skrek och grät och bråkade och vi försökte nyfiket lista ut vad som hade hänt. "Jag ska tala om för din mamma vad hon har för en sorts dotter" skrek han. Ojoj, vad kunde hon ha gjort? "Du låg med min bästa vän" fortsatte han. Minsann, hon som verkade så trevlig...
Man ser varandra dagligen men vet egentligen inte vad som försigår bakom stängda dörrar. Jag kan tycka det är konstigt att den polska familjen här brevid fortfarande har sin julgran uppe, men vad vet jag. Kanske julen verkligen vara till påska i Polen.