Är ni reklammammor?
Ni vet sådana där kvinnor som man ser i reklamen på TV.
Sådana där kvinnor som skrattar när barnen sprutar chokladsås på deras nya silkesblus, för att de då får tillfälle att testa det nya fläckbortagningsmedlet.
Sådana där kvinnor som lekfullt rufsar om håret på ungen som precis sparkat sönder en fönsterruta med fotbollen och kallar honom "din lilla rackare" medans de sträcker sig efter de förträffliga nya Gula Sidorna för att leta upp en glasmästare.
Sådana där kvinnor som skakar på huvudet och ler för sig själva när de upptäcker handavtyck i blåbärssylt på hallväggen, för de vet att väggen är målad med fantastiskt tålig, tvättbar färg.
Jag är inte en reklammamma. Jag vet ju att de inte är "på riktigt", att de är där för att sälja oss saker. Men ibland, när jag irriterat tvättar bort ketchup från kökstaket, brukar jag undra om de faktiskt finns i verkligheten, de där kvinnorna som inte blir irriterade, utan bara ler och fixar när något gått sönder eller blivit kladdigt eller pulats in i CD spelaren, och om jag borde vara lite mer som dem...
Men sen tänker jag att alla mår nog bättre av att leva i verkligheten, där man får visa barnen att man blir lite arg ibland.
torsdag 11 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
asgarv- preci sâ är det hos oss, inga skrik, ingen som hotar med att sätta in barnen pâ barnhem, allt bara rullar pâ och vi ler harmoniskt...
SC: Ja det var ju dig jag hade i tankarna när jag skrev. Så de små rosa pillrena funkar fortfarande? :)
Välkommen tillbaka, kul att läsa dina funderingar igen.
Nä jag är alldeles för explosiv(överfull av finska Sisu) för att le fint när ng går sönder tex. Det har gått så långt att min äldsta kommer in i köket och säger....mamma, bli inte arg nu men...
PEC: Tack! :)
Ja, man vet att det är "trouble ahead" när barnen börjar konversationen så, hahaha.
Skicka en kommentar