Lika god kålsupare

Irländare i allmänhet har talets gåva. The gift of the gab. Inga tysta väntrum här inte. Inget skolhämtande utan några samtal med de andra föräldrarna. Ingen transaktion i affären med enbart ett "hej" och ett "tack". Man pratar och diskuterar gärna ditt och datt med främlingar likaväl som vänner och bekanta. Trevligt och socialt tycker jag.
Har man inget annat att diskutera så är vädret alltid ett säkert kort. Det ständiga samtalsämnet. Hellre det än att, God forbid, stå där tyst tycker de flesta. Och jag är ju själv "miljöskadad" efter 14 år. Jag pladdrar på som alla andra.
Idag hade jag några ärenden att uträtta och åkte till ett litet köpcentra i närheten. Jag var under loppet av 20 minuter inne i tre olika affärer och hade tre olika diskussioner om vädret. Med slaktaren, snabbköpskassörskan samt babyaffärsinnehavaren. (Alltså, man kan köpa leksaker, babykläder och barnkammarmöbler där. INTE faktiska bebisar...)
Eftersom det egentligen inte spelar så stor roll vad man säger, bara man säger något, så instämde jag med alla tre när de delade med sig av sina prognoser och observationer. Prognoser och observationer som givetvis alla skilde sig från de andra.
- Ja, det är väldigt kvalmigt idag. Man vet inte vad man ska ta på sig.
- Ja, det känns lite kyligare idag. Man vet inte vad man ska ta på sig.
- Ja, jag tror också att det kan bli regn. Man vet inte vad man ska ta på sig.
Och eftersom det här är Irland, där flera årstider kan upplevas under en och samma dag, så var det ju inte så att jag for med osanningar. Man vet faktiskt inte vad man ska ta på sig...