Kulturellt värre

Då och då kommer barnen hem från skolan och berättar om någon konstnär de pratat om, eller ett klassiskt musikstycke de lyssnat på.
- Känner du Vincent? frågade sonen en dag.
När han sedan började prata om solrosor och ett avskuret öra förstod jag att det inte var en ny kompis, utan konstnären han menade.
Mellantjejen kan titta på en tavla och undra om det är en Picasso. Att det sedan är Monets näckrosor eller Carl Larssons förklädsprydda flickor hon iaktar spelar ingen roll. Hon känner till Pablo Picasso, vet att han målade, och jag tror hon gillar att säga namnet...
De har även gjort sina egna kopior av kända målningar. Inget vi kan sälja ännu, men vi jobbar vidare...
Ibland nämner de en kompositör och ber mig spela något stycke på YouTube. (Vad gjorde vi innan YouTube?!?) Royal music kallar de all klassisk musik. All musik som är "lite finare".
Jag gillar att skolan hjälper till att vidga deras vyer.
Så igår när jag hämtade sonen berättade han exalterat att de pratat om ABBA.
- Vi sjöng den där sången "...so I say..."
Ah, Thank You For The Music.
Han hade stolt berättat för fröken att ABBA var från Sverige, precis som hans mamma. Fast det visste hon tydligen redan.
Jag talade om att namnet ABBA är en akronym av deras namn och när vi kom hem satte vi på ABBA Gold och hade lite disco. Det är ju roligt när man själv kan bidra med lite kultur...