Språkproblem

En flytt till ett annat land innebär ofta att lära sig ett nytt språk, eller att kanske finputsa de kunskaper man redan har. Detta kan givetvis leda till diverse problem och svårigheter att göra sig förstådd i vissa situationer. Svensk chekchouka har fått mig att skratta vid flera tillfällen med beskrivningar av sina felsägningar på hebreiska.
Men det där med språkproblem sker åt andra hållet också, när man som långtida utlandsboende svensk ibland svänger till det med det man tror är korrekt svenska. Nu menar jag inte att man glömmer sitt modersmål, börjar prata med konstig utländsk brytning, eller säger vart tredje ord i varje mening på engelska. Men jag flyttade från Sverige som nittonåring för snart 20 år sedan och det är inte konstigt om man tappar en del ord och ibland uttrycker sig på ett lite lustigt sätt.
Dels är det språkbruket som är annorlunda. När jag bott i Paris ett par år tyckte jag t.ex, när jag var hemma och hälsade på, att det lät fruktansvärt ohysat när man i Sverige sa "du" till alla. Även till äldre människor och folk man inte känner.
Vad gäller skriftlig kommunikation så tycker jag, efter många år i ett engelsktalande land, att det känns helt fel att börja med ett käckt "Hej" när man skriver brev eller e-mail till t.ex banken, försäkringsbolaget eller människor man inte känner. Jag vill gärna få in ett "Dear", men "Kära..." låter alldeles för uppstyltat på svenska. Jag föredrar ett lite mer formellt skriftligt språk och det är nog därför jag helst läser på engelska.
Iblan översätter man ord direkt från engelska till svenska och oftast förstår folk vad man menar. När jag skriver "simhatt" istället för badmössa, eller säger att jag bytte "kuddfodral" istället för örngott så brukar folk förstå ändå.
Men så ibland blir det lite förvirrat. Som när jag sa till mamma att jag skulle åka till pantbanken.
- Va? sa hon förvånat. Vad ska du ta med dig dit?
- De här tomflaskorna såklart!
I Sverige pantar man flaskor och här kallas behållaren man lägger tombuteljerna i bottle bank, så för mig blev det pantbank. Finns det sådana nu längre förresten? Mamma kanske trodde att jag skulle dit med hennes smycken.
Och hon måste ju ha undrat vad jag menade när vi pratade om mellantjejen, som är fem och ett halvt, och jag berättade att "hon är väldigt lättfotad". Light footed som på engelska betyder att man springer fort och lätt, att man är graciös. En lättfotad flicka på svenska innebär ju något helt annat...
Att skriva den här bloggen är bra för mig som inte pratar eller läser mycket svenska i vardagslag. Jag måste tänka efter och ibland titta upp ord för att se om det verkligen kallas si och om man verkligen säger så.