tisdag 20 april 2010

Törs man hoppas?

Det brummade och surrade där ute och jag sprang ut i trädgården för att titta. Där uppe i det blå flög ett litet plan. Det första jag sett på snart sex dagar. Ett litet lätt propellerplan. Jag nästan njöt av att se det flyga omkring.
Delar av Irlands luftrum öppnades på eftermiddagen och Shannons flygplats, som ligger i närheten, höll öppet i ungefär fem timmar. Vågar man hoppas på en återgång till vanlig flygtrafik snart?
Alla dessa människor strandsatta i olika delar av världen. Folk som försöker ta sig hem, eller bort, på alla möjliga sätt. Lite begränsande då att befinna sig på en ö...
Vi tror att det är vi som bestämmer här i världen, men när naturen gör "sin grej" så finns det inget vi kan göra. Det är bara för oss att vänta. Ingen strejkande flygplatspersonal man kan förhandla med. Inga terrorhot man kan undvika med hjälp av striktare säkerhetskontroller. Bara att vänta. Och hoppas. Hoppas, hoppas, hoppas att min mamma kan komma hit på söndag.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Jag hoppas att vulkanen lugnar ner sig sâ att du fâr krama din mamma och dina barn krama sin mormor. Jorden är förunderligt stor men ändâ sâ liten när sâdant här händer. Med tanke pâ all seismiskt aktivitet sâ är jag väldigt glad över att jag inte bor i kalifornien.

annai sa...

Dosiss: Tack! Jag hoppas ocksa. Det var alldeles for lange sedan barnen sag sin mormor. Det verkar lovande idag i alla fall.