fredag 30 april 2010

Mañana, mañana...eller någon annan dag...

Välkommen till Irland. Landet där "klockan nio onsdag morgon" betyder "klockan närsomhelst någon dag på året". Där frasen "Vi går hem nu!" är kod för "Vi börjar dricka upp och ta på oss jackan om en timme ungefär...kanske".
Vi har en läcka i duschen och byggmästaren sa att han skulle skicka någon onsdag morgon för att ta en titt. Nu är det fredag eftermiddag och ingen har varit här. Mamma som är här är alldeles förskräckt. Visst, det är lite irriterande, men det är liksom inget vi reflekterar över. I morse fick maken tag på honom igen och nu är det nästa onsdag de ska komma.
När min pappa kom hit och hälsade på var han alltid så road av det han kallade irländarnas "mañana attityd". Den där avslappnade inställningen till när saker och ting ska ske, som man i vanliga fall kanske förknippar med mentaliteten på sydligare breddgrader. Ibland tror jag att det egentligen var meningen att Irland skulle ligga längre söderut, men att irländarnas ljusa hy, fräknar och röda hår gjorde att de var tvungna att flytta ön norröver. För alla vet ju att alla irländare har rött hår och fräknar...Och dansar Riverdance...Jämt...
Att hålla tider är inte något irländarna är världsmästare på direkt. Det är inte av oartighet eller "fint folk kommer sent" attityd. Det liksom bara är så. Saker och ting fixar sig ändå. Så småningom.
Jag, som när jag var yngre alltid såg till att vara 10 minuter tidig till vad det än var jag skulle på, har efter många år här vant mig vid att klockan på Irland är väldigt ungefärlig. Bjuder man folk här på middag klockan sju så dyker de upp någon gång mellan sju och åtta, medan man i Sverige står i trappuppgången fem i sju och väntar på att klockan ska ticka fram så att man kan ringa på dörren. Jag skrattar alltid när jag tänker på mitt bröllop och familjen från Sverige som hade frågat när vi skulle äta. Jag sa att det skulle bli runt klockan fem. Tjugo över fem när alla gäster fortfarande befann sig i baren och minglade och pratade, började svenskarna nervöst skruva på sig och titta på klockan. Sa hon inte klockan fem??? Hur ska det här gå???
Men jag har som sagt blivit miljöskadad. Jag har vant mig. Jag brukar i och för sig inte komma för sent. Det är inbyggt tror jag. Men jag är aldrig tidig heller. Det är det ingen vits med.

Inga kommentarer: