tisdag 5 maj 2009

Pratsamt

Här är folk ganska pratglada. Man hälsar på personen man möter på promenaden och säger några ord om vädret. Man pratar om allt och inget med den som sitter närmast i väntrummet. Om man känner personen eller inte spelar ingen roll. Det är naturligt och trevligt att växla några ord.
Jag har lite svårt för den svenska modellen där man kan gå förbi varandra i en trappuppgång eller sitta bredvid någon på bussen utan att se varandra, än mindre hälsa på varandra.
Jag generaliserar, jag vet...
Hur som helst så finns det en situation där jag önskar att folk anammade den svenska modellen här. The steamroom.
Jag tycker om att gå och simma och försöker komma iväg ett par gånger i veckan. Efter mina längder i poolen älskar jag att gå in i "ångrummet" (heter det så??) och sitta ner, blunda, slappna av och bara glida in "i dimman" (ångan!!).
Aaahhhh... Glömmer tid och rum och bara njuter...
Fram till dess att någon kliver in och morsar och börjar snacka väder.
Aahhrrrggg.
Men tänk vad oförskämt jag skulle tycka att det vore om personen kom in och satte sig utan att hälsa...??

5 kommentarer:

PEC sa...

Jag håller med. Här i USA pratar alla med varandra och ännu mera så i södern, mycket trevligt. Det tog ett tag innan jag blev van. Jag pratar med folk även i Sverige och de enda som svarar är alkisarna..
Jag tror att det heter ångbastu, jag är ju halvfinne så skäms på mig om jag har fel :-)
Kram

annai sa...

Petra: Ja visst blir det så mycket trevligare om man växlar några ord. Kostar inget heller!

Lillie plein damour sa...

Jag tycker om att prata när det är pâ mina villkor, och hälsar gärna, men i bland vill man sitta i lugn och ro och läsa pâ och dâ kan man bli liiite irriterad om nâgon slâr sig ner och pratar om allt och inget.
Kram

Katarina i Holon sa...

Här pratar vi också en massa med varandra, speciellt i köer på posten och banken. Står man i hissen tillsammans måste man ju säga nåt annars känns det ju så pinsamt!

annai sa...

Lillie: Ja ibland vill man vara ifred och det kan kanske kännas lite påträngande, men jag föredrar det ialla fall!
Kram

Katarina: Ja eller hur! Det känns naturligt, istället för att låtsas att man inte ser varandra.