Jag är inte mycket för att spara på gammalt krafs. Tycker inte om att ha bråte omkring mig och är duktig på att göra mig av med saker som jag inte använder. Det betyder inte att jag är kall och okänslig. Bara praktisk. Det kanske kommer av att jag flyttat många gånger. Både mellan och inom länder. Vid varje flytt rensar och kastar jag. Mina minnen får bo i hjärtat, inte i byrålådan.
Men allt kastar jag inte och ibland dyker det upp små pärlor. Som idag när jag letade efter en tejprulle och hittade en vinkork. Från en flaska vi delade och avnjöt med de finaste av vänner för snart ett år sedan. En mycket fin flaska som vår vän sparat för ett speciellt tillfälle. Vi visste att det kanske skulle dröja länge innan vi sågs igen och vi skålade för vänskap, för hälsa, för lycka och för framtiden.
Korken får ligga kvar i lådan. Den tar inte så mycket plats...
5 kommentarer:
och här sitter jag nysminkad och tjuter...
Vi har fina viner här med som bara väntar pâ att fâ bli öppnade.
Saknar er sâ!
Ni är fina.
Kram
SC: Vi saknar er också. A sa häromdagen att hon hade drömt att vi åkte till S och Ys nya hus i Israel! Kram
Lillie: Det är du också! Kram
Vad fint skrivet. Jag tycker oxâ att korken kan fâ ligga kvar.
Dosiss: Tack! Ja, jag sparar den!
Skicka en kommentar