En ny era

För några veckor sedan gav jag mig på potträning med lillan. Trots chokladmutor så insåg jag efter ett par dagar att hon bara var halvt redo och halvt intresserad, så jag bordlade projektet. I måndags när jag lämnat de stora barnen i skolan tänkte jag att det var dags att försöka igen och det har gått som en dans. Lillan går på pottan och toaletten som om hon aldrig gjort annat. I morgon tänker jag officiellt deklarera henne torr.
Babyåren i det här huset är slut. Barnvagnen, spjälsängen och barnstolen är redan upplagda på vinden. Många säger att det brukar kännas lite vemodigt, men det tycker inte jag. De senaste åren har varit underbara, hektiska, omtumlande, ansträngande och lärorika. Jag är redo för nästa fas.
Om ett par år kommer jag ha alla tre barnen i big school. Skolåren är också fantastiska. Och krävande förstås. Jag kan titta på de två stora barnen och förundras över allt de lärt sig sedan de började skolan. Deras förmåga att suga i sig ny information.
Jag tycker att man ska försöka leva i nuet, förhoppningsvis med underbara minnen från gårdagen och spännande planer för morgondagen. Man ska bli nostalgisk när man tittar på gamla foton och pratar gamla minnen och man ska längta och önska att tiden kunde gå fortare ibland när man har något roligt planerat, bara man inte glömmer bort "här och nu".
Så nej, jag känner mig inte sorgsen att lämna babyåren bakom mig. Och kan någon please påminna mig om att jag sa det, när lillan är 16 år och vill åka på Italiensemester med sin bästis, eller när mellantjejen är 19 år och kommer hem och säger att hon tänker flytta till Paris. Påminn mig då om att inte sakna babyåren...