Det är inte jag som går vilse. Det är alla stackars människor som frågar mig om vägen.
Jag anser mig vara en ganska praktisk och logisk människa av normalintelligens. Jag är fullkomligt kapabel att förflytta mig mellan olika punkter, både till fots och i bilen. Men jag har en mental block när det gäller att dirigera en annan person från A till B.
"Ok, låt mig tänka... Sväng höger i andra korsningen och fortsätt fram till... Nej, vänta nu... Sa jag höger? Jag menar vänster. Vänster! Vänster i tredje korsningen. Tredje, inte andra..."
Nu senast var det ett stackars varubud som mot alla odds lyckades hitta vårt hus.
"Ok, du åker förbi...Nej förresten, inte förbi, det är innan... Innan affären. Fast efter den första bensinstationen. Ja, det finns en affär där också. Men åk förbi den. Nej, innan. Innan den andra affären...Och sen in till vänster. Nej höger. Höger." Klart som korvspad.
I lördags stoppade en kille bilen och frågade mig hur han skulle ta sig till fotbollsplanen. Oj, tänkte jag. Hur ska han köra då? Han måste ju genom hela stan och en del gator är avstängda på lördagar. Hmm. Tänka, tänka. Jag bad maken ge honom en vägbeskrivning och den löd:
"Parkera här, gå förbi det där hotellet och fotbollsplanen ligger bara 300 meter bort."
Ah, smart. Parkera här. Gå till fots. Why didn't I think of that? När det gäller vägbeskrivningar är allt logiskt tänkande som bortblåst.
Och folk frågar alltid mig. Var jag än befinner mig frågar folk alltid mig om vägen. Jag måste se väldigt hjälpsam ut. Eller väldigt välorienterad...
Men ibland får jag faktiskt till det. Jag minns en familj som var på väg till Galway och frågade mig hur de skulle ta sig ur stan och ut på Galwayvägen. Hepp, hepp, hepp. Vänster. Sen höger. Sen rakt fram. Jag vinkade iväg familjen och kände mig stolt över min nyfunna, självsäkra förmåga att ge direktion. I typ två minuter. Tills det slog mig att jag skickat familjen i totalt motsatt riktning till dit de ville. De var nu på väg till Limerick.
Kanske borde jag alltid säga att jag inte vet. Men det verkar så trist och otrevligt. Man vill ju hjälpa när man kan. Så gott man kan.
onsdag 23 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
hahhahaha, det var bra. Jag får också alltid frågan om vägen och jag är sååååå dålig på gatunamn och enklaste vägen dit. Jag skulle behöva en scooter och köra runt folk som en guide för då hittar vi fint. Jag gav en familj vägbeskrivning här på basen då jag var på jogging runda. Lätt som en plätt fast 10 minuter senare dök de upp på en helt fel sida av basen och vinkade lite generat till mig. Jag är helt säker på att jag gav dem rätt beskrivning men jag tror att sonen körde och ville inte lyssna på sin morsa.....it´s my version and I´m sticking to it :-)
ha ha jag har precis samma problem men har efter att ha skickat folk åt fel håll ett antal gånger ändrat strategi och säger numera om någon frågar att tyvärr så bor jag inte i området och vet inte vägen (även om jag gör det), för som sagt vill man ju inte verka otrevlig eller ohjälpsam, eller dumma blondin typen!
Känslan när man kommer på att man har skickat folk i helt fel riktnig är inte så rolig!! jag har lite svårt för höger och vänster och kommer på efter jag har önskat dem trevlig resa att visst fasen, de kommer att åka helt fel!!!
PEC: Haha, lite pinsamt att skicka folk vilse på en militärbas av alla platser. Har du som militärhustru inte fått lära dig hur man ger rena, klara direktiv liksom? ;)
Jenny: Jag får nog börja med det jag också. Låtsas som jag inte vet. Det är det eller också att personligen gå med folk dit de ska, och det verkar väldigt tidskrävande ;)
Katarina: Visst känner man sig dum! Och allt man försöker göra är att hjälpa! :)
du, det mâste ju vara stÖrningra sedan parisâren. I Frankrike vet alla precis vart du ska, men bara en av fem visar rätt...
SC: Haha, javisst ja! Du kommer väl ihåg att vi brukade gå vilse med flit den första tiden i Paris, bara så att vi skulle se nya saker och lära oss hitta. Kanske jag omedvetet försöker få andra att inse tjusningen med det!
Du är himla hygglig och snäll helt enkelt! :)
TinTin: I do my best! :)
Skicka en kommentar