Go Sinéad!

Ikväll är det Irlands tur att försöka ta sig till Eurovisionsfinalen. Fyra tjejer som sjunger en ganska klämmig rockpoppig sång. Jag gillar den i alla fall. Vi får väl se hur det går. Inget politiskt fredsbudskap, ingen fantastisk teater eller scenshow och inte många grannländer att kompisrösta med. Enda grannen vi har är ju England, som brukar ge Irland 12 poäng medans Irland envist ger dem noll. Jodå, de röstar politiskt här också...

Intresset för tävlingen är inte så stort här. Inte som i Sverige där det är blodigt allvar. Trots att Irland ju är världsbäst på schlagerfestivaler och har vunnit fler gånger än något annat land. Det ni. Det kan man kalla en fjäder i hatten!

Jag tycker det är roligt att titta i alla fall. Även om det inte är lika bra som på den gamla goda tiden. Jag älskade tävlingen när jag var liten. Årets höjdpunkt. Varje år laddades det med chips och dipp och godsaker och familjen samlades framför TVn. Varje år insisterade jag envist på att hela familjen skulle ha vår egen omröstning, med mig som "domare", och varje år blev jag lika arg när min pappa och mina bröder gav alla bidrag nul points! Det är nästan så att man skulle kunna tro att de gjorde det för att reta mig...