Vi har goda vänner från Dublintiden på besök den här helgen. Deras och våra barn känner varandra sedan alltid. Sedan de föddes. Vi bor i olika delar av landet, men träffas regelbundet så barnen växer på något sätt ändå upp tillsammans. De kallar varandra kusiner ibland fast de vet att vi egentligen "bara" är vänner, inte släkt.
När vi träffas en helg så ser vi knappt till barnen. De leker och underhåller varandra från morgon till kväll. Ibland virvlar de förbi under någon lek. Då och då kommer de och vill bli fed and watered. Intensiv lek bränner mycket energi som måste ersättas.
Under de stunder barnen är inom syn- och hörhåll tycker jag att det är så roligt att observera deras lek och lyssna på deras konversationer:
- Ska vi leka att vi är slavar?
- Vad är en slav?
- Det är t.ex att du är en slav och jag ber om vatten och inte säger please och du måste ge mig vattnet i alla fall.
Jag håller inte med folk som tror att barn måste underhållas och stimuleras hela tiden. Att de inte får ha tråkigt en enda sekund. Barn har sådan fantastisk fantasi och inlevelseförmåga. Jag tror att en vuxen som är med och leker kan hämma eller dämpa fantasin. Missförstå mig inte. Självklart ska man interagera med barnen. Leka, kicka boll, läsa sagor. Men ett barn som får leka självständigt och oavbrutet får vara med om massor av äventyr.
Att klättra upp för stegen till rutshkanan är att bestiga ett berg på en planet gjord av marshmallows. Att krypa in under sängen är att utforska undervattensgrottor. De mest fantastiska karaktärer kommer till liv:
- Jag är ett monster med propellerarmar och lila hår och ni två är polisrymdvarelser som försöker fånga mig!
Sådana scenarios skulle inte jag kunna bidra med i alla fall.
lördag 12 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag håller med helt och fullt. Jag tycker att barnen kan gott leka själva för vi engagerar dem i så mycket annat att leka kan de klara bästa själva. T ex så var min mammas vännina med hem till oss och hon tjatade på min pappa att han skulle bygga lego med pojkarna. Barnen måste aktiveras av en vuxen hela tiden.Pappa tyckte att de skulle få prova själva och behöver de hjälp så frågar de. Pappa fick aldrig försöka själv utan farfar fixade alltid allting och pappa kände att han missade chanser att prova själv. Iallafall så tjatades de några gånger till och Niklas tittade på henne och sade: Varför skall morfar leka? Han är väl inget barn heller.... ;-)
PEC: Precis så är det. Barnen engageras i så mycket annat med de vuxna. Barn behöver ha barntid och vuxna behöver definitivt ha vuxentid.
Mina barn skulle också tycka det vore fånigt om de vuxna skulle vara med alltjämt och bygga lego, leka bilbana, leka kurragömma. De fixar det så mycket bättre själva!
Du har så rätt! Ibland kan jag börja leka med barnen för att få igång dem men sen fortsätter det väldigt snabbt utan mig helt själva. Jag är nog fruktansvärt tråkig och fantasilös som lekkamrat!
Jenny:
Samma här. Jag är alldeles för "logisk och praktisk" tror jag. Inget rolig alls. Jag kan liksom inte se "monstret med det lila håret" framför mig på samma sätt som de kan.
Skicka en kommentar